Idag har jag haft möte med statsministern inför det kommande EU-toppmötet. Jag begärde ordet med anledning av att det på toppmötet ska tas beslut om att starta ett östligt parternerskap mellan EU och sex länder, varav Vitryssland är ett.
År 2005 var jag i Vitryssland på en resa jag aldrig kommer glömma. Vi var fyra liberala ledamöter som träffade oppositionen, journalister och vanligt folk. Vi förföljdes av KGB, det var registreringar om man skulle gå på Internet-kafé, poliser kring hotell, hela tiden risk för avlyssning, etc.. Jag träffade människor där som jag sedan träffat som politiska flyktingar här i Sverige eftersom deras barn drabbats av repressalier.
Så till statsministern framförde jag att det är bra med ökat politiskt engagemang och handel mellan EU och länderna i det östliga partnerskapet, men samtidigt måste vi i EU mycket noggrant tänka över de relationer som EU kommer ha med länderna.
I en alldeles färsk rapport från Freedom house som heter ”Worst of the Worst –världens mest repressiva samhällen” är Vitryssland med. Landet bedöms ligga en hårsmån från den absoluta botten i världen beträffande politiska och civila rättigheter.
Det finns tecken på senare tid att den vitryske presidenten Lukasjenko är beredd att förbättra situationen, men långtifrån tillräckligt har skett. Det måste till ordentliga lagstiftningsändringar som ger t.ex. yttrandefrihet och mötesfrihet innan EU kan se Vitryssland som något annat än en hård diktatur.
I maj ska det vara ett toppmöte i Prag för att starta partnerskapet. Utifrån dagens situation anser jag att vi skickar vi fel signal till omvärlden om Lukasjenko får vara med.
Det är mycket viktigt att demokratirörelserna och det civila samhället tydligt inkluderas i partnerskapet. Vi ska vaka noga över att partnerskapet betyder att människorna i länderna får ökad frihet och välstånd – inte att Lukasjenko och andra odemokratiska toppolitiker får sola sig i EU:s glans.
PS. Läs gärna the Economist ledare här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar