Jag har just tittat på BBC och France2:s tv-sändningar från högtidlighållandet av Dagen D på den amerikanska kyrkogården i Normandie. Den franske presidenten, den amerikanske presidenten och Kanadas och Storbritanniens premiärministrar höll tänkvärda tal.
I somras besökte också jag på Omaha beach och den amerikanska kyrkogården. Jag gick mellan de 9000 vita gravkorsen och läste namnen på de modiga män som mist livet för frihet och demokrati för framtida generationer. Från kyrkogården kan man se vågor som blåser in från Engelska kanalen. Det står små blommor vid vissa gravstenar. Det är frifullt och vackert. Tanken på hur det såg ut på samma plats för 65 år sedan är outhärdlig.
Mitt engagemang för EU grundar sig i att det är denna organisation vi har att tacka för fred i Europa. De som för 65 år sedan sköt mot varann sänder nu representanter till sammanträden för att diskutera och kompromissa fram lösningar på problem.
Idag har jag ägnat förmiddag och lunch åt att försöka övertyga de sista osäkra väljarna att gå och rösta och rösta för mer europeiskt samarbete. Det är Sveriges nationaldag idag. Det finns inga motsättningar mellan att vara en stolt svensk och en stolt europé, men då krävs det lite mer än att bara försöka maximera sitt eget lands förmåner. Jag är stolt över att företräda ett parti som vågat satsa på att bejaka det europeiska samarbetet, trots att det länge inte varit populärt. Jag tror det lönar sig redan imorgon, jag är övertygad om att det belönas på lång sikt.
KGE
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar