Makt, kvinnor och män.

Behövs Kvinnoförbunden i partierna? Mitt svar är ja. De fyller en roll genom att tala om jämställdhet och synliggöra bristen på denna.

Ett tag kändes det som att Sverige i princip var klart med jämställdhetsarbetet. Det är lika dumt som att säga att Sverige är färdigt med demokratin. Båda måste vinnas för varje generation.

Imorgon håller Liberala Kvinnor en stor konferens på riksdagen. Trots att andrakammarsalen rymmer hundratals åhörare är det väntelista. Imorgon ligger fokus på maktinnehav. Att uppnå jämn representation i beslutande församlingar är ett första steg. Globalt sett är enbart 17% av parlamentariker kvinnor. Men när vi uppnått lika antal, som i Sveriges riksdag, infinner sig frågan ”behandlas kvinnor och män olika vid makten”? Javisst. Beter sig kvinnor och män som vill ha inflytande olika? Ja. Medvetenhet om detta är ett steg mot jämlikhet.

Det utbredda våldet mot kvinnor är det yttersta exemplet på att kvinnor också i Sverige inte är jämlika män. Nästa vecka ska jag göra två besök i föreningar som kan mycket om detta: Kvinnojouren i Motala och Stadsmissionen i Linköping. I EU-valrörelsen var vi ett gäng folkpartister som gjorde ett besök på Stadsmissionen och träffade personer som arbetar med kvinnor som har missbruksproblem. De sa att kvinnorna far särskilt illa för att besöksförbuden inte fungerar. Jag ska vid dessa två besök försöka höra om det finns något sätt som jag som lagstiftare kan bidra till att detta blir bättre.

Lättläst statistik som tydliggör utvecklingen och läget på jämställdhetsområdet.

KGE