Besök på Karolinska institutet för framtidens forskning

Christian Broberger pekar på delar i hjärnan

Idag har jag besökt Christian Broberger, forskare i neurovetenskap - dvs hjärnan - vid Karolinska Institutet.  Jag och Nina Lundström, ledamot i utbildningsutskottet för FP, var där för att inhämta tankar och förslag inför kommande forskningsproposition. Christian Broberger är vice ordförande i Sveriges Unga akademi och genom RIFO (Riksdagsledamöter och Forskare, där jag är med i styrelsen) hade jag snappat upp att han har tankar kring hur framtida forskning kan utvecklas med stöd av bra politik.

Det var mycket spännande att besöka labet där vi såg en doktorand iordningsställa ett prov av en mushjärna i syfte att titta på tunna skivor av djurets hypothalamus i mikroskop. Hypthalamus styr mycket vitala funktioner och därför fungerar människans hypathalamus mycket likt den hos en mus. Att förstå elektriska signaler och cellernas funktion i hypothalamus kan bl.a. ge ökad förtåelse och i bästa fall botemedel för olika sjukdomstillstånd. Otroligt fascinerande!



Förberedelse av prov för att titta på mushjärna i mikroskop

På labet träffade vi medarbetare med olika bakgrund - och konstaterade att bra forskning kräver människor med olika infallsvinklar, vilket kan vara resultatet av olika utbildningar och att de vistats i olika miljöer. Vi talade om att forskningen är mycket internationell och att det är viktigt att främja rörlighet bland forskare och kunna attrahera utländska forskare till Sverige. Bl.a. nämnde Broberger att det vore värdefullt att öka möjligheten att anställa post docs från andra länder. Kanske vore det minst lika viktigt att satsa på fler unga post docs och försöka få dem att stanna i Sverige som att satsa på att överföra "superprofessorer" och hela labmiljöer, vilket ibland kan vara svårt och ta mycket tid och resurser.

Vi talade också om att det är viktigt att unga forskare som varit ute och lärt nya saker måste beredas utrymme att utveckla sig när de kommer tillbaka till Sverige. Det leder in på frågan hur forskningsmedel ska fördelas. Broberger framhöll att visst är publicering ett viktigt mått, men forskningsplaner för framtida projekt måste få större betydelse.

Slutligen kom vi in på slumpens betydelse i forskningen och den enskilde forskarens drivkraft. Riktigt stora upptäckter vet man inte när man ska hitta. Broberger sa att de kan t.ex. vara resultatet av ett möte med en annan forskare som leder till en givande diskussion och så testar de något nytt tillsammans. Ska jag försöka mig på en sammanfattning av vad vårt möte förde med sig skulle jag säga: att ett öppet klimat, vettiga resurser, människor med olika bakgrund och stimulans av enskildas nyfikenhet ger goda förutsättningar för framgångsrik forskning.

KGE