När jag kom till riksdagen på morgonen trängdes jag med svarta bilar med blå registreringsskylt. Utrikespolitiska debatten får ambassadörerna att bänka sig på Kammarens läktare.
Oppositionen hävdade att utrikespolitiska deklarationen var för blek. I viss mån kan jag hålla med om det. Sverige kan med sina 9 miljoner invånare inte tro att vi ensamt förändrar världen, men i utrikespolitiska deklarationen borde svenska ambitioner och mål kunna vara tydligare än vad som var fallet denna gång. Kina nämndes inte alls av Bildt och relationen med Ryssland nämnde han mycket sparsamt.
Socialdemokraternas representant ville mest bara få rätt i vad han hävdat i förra årets debatt. Han hade inte mycket framåtsyftande att komma med. Miljöpartiet använde hela sitt huvudanförande till att tala om klimatet. Intressant, men eftersom de fortfarande är emot EU fattas ju hela tiden den nödvändiga pusselbiten om hur ett konkret internationellt samarbete ska bedrivas.
Birgitta Ohlssons, folkpartiets representant, förtjänster låg bl.a. i att hon vågade peka ut den dystra utvecklingen i Kina, Ryssland och Sudan. Bästa sättet att följa ett lands utveckling är att titta på ratingen från Freedom House. Kina får sämsta betyg för politiska rättigheter. Ryssland får näst sämsta.
Jag har hört exempel där planer på att offentligt uttala kritik mot Kina följts av hot om att det ska straffa Sverige och därmed har uttalanden dragits tillbaka. Det är mycket olyckligt. I våras gjorde jag och mina östgötska allianskollegor en manifestation för att visa att vi inte vill se export av den begränsade kinesiska yttrandefriheten. Detta efter att Kinesiska Ambassaden velat hejda en dansföreställning i Linköping. Vi alliansledamöter gick på föreställningen och fanns med i olika media och i Kammaren ställde jag en fråga om stöd för yttrandefrihet till biståndsministern.
Sammanfattning: Bildt var lite blek och visst undrar man om han söker en internationell post, typ Kommissionär i EU, eftersom han var så neutral om Sveriges positioner. Oppositionen var tydligt splittrad. Miljöpartiet och Vänsterpartiet instämde i varandras anföranden. Socialdemokraterna medgav att det fanns vissa förtjänster i deras politik, men det var allt. Oppositionen är inte statsbärande i utrikespolitiken.
Resten av dagen har jag ägnat åt Kriminalvården som jag följer som ledamot av insynsrådet (tidigare satt jag i kriminalvården styrelse men den ombildades till ett insynsråd) samt har jag funderat kring djurförsök eftersom EU nu kommer med ett direktiv. Det är bara att konstatera: uppdraget som riksdagsledamot är brett.
KGE
Oppositionen hävdade att utrikespolitiska deklarationen var för blek. I viss mån kan jag hålla med om det. Sverige kan med sina 9 miljoner invånare inte tro att vi ensamt förändrar världen, men i utrikespolitiska deklarationen borde svenska ambitioner och mål kunna vara tydligare än vad som var fallet denna gång. Kina nämndes inte alls av Bildt och relationen med Ryssland nämnde han mycket sparsamt.
Socialdemokraternas representant ville mest bara få rätt i vad han hävdat i förra årets debatt. Han hade inte mycket framåtsyftande att komma med. Miljöpartiet använde hela sitt huvudanförande till att tala om klimatet. Intressant, men eftersom de fortfarande är emot EU fattas ju hela tiden den nödvändiga pusselbiten om hur ett konkret internationellt samarbete ska bedrivas.
Birgitta Ohlssons, folkpartiets representant, förtjänster låg bl.a. i att hon vågade peka ut den dystra utvecklingen i Kina, Ryssland och Sudan. Bästa sättet att följa ett lands utveckling är att titta på ratingen från Freedom House. Kina får sämsta betyg för politiska rättigheter. Ryssland får näst sämsta.
Jag har hört exempel där planer på att offentligt uttala kritik mot Kina följts av hot om att det ska straffa Sverige och därmed har uttalanden dragits tillbaka. Det är mycket olyckligt. I våras gjorde jag och mina östgötska allianskollegor en manifestation för att visa att vi inte vill se export av den begränsade kinesiska yttrandefriheten. Detta efter att Kinesiska Ambassaden velat hejda en dansföreställning i Linköping. Vi alliansledamöter gick på föreställningen och fanns med i olika media och i Kammaren ställde jag en fråga om stöd för yttrandefrihet till biståndsministern.
Sammanfattning: Bildt var lite blek och visst undrar man om han söker en internationell post, typ Kommissionär i EU, eftersom han var så neutral om Sveriges positioner. Oppositionen var tydligt splittrad. Miljöpartiet och Vänsterpartiet instämde i varandras anföranden. Socialdemokraterna medgav att det fanns vissa förtjänster i deras politik, men det var allt. Oppositionen är inte statsbärande i utrikespolitiken.
Resten av dagen har jag ägnat åt Kriminalvården som jag följer som ledamot av insynsrådet (tidigare satt jag i kriminalvården styrelse men den ombildades till ett insynsråd) samt har jag funderat kring djurförsök eftersom EU nu kommer med ett direktiv. Det är bara att konstatera: uppdraget som riksdagsledamot är brett.
KGE
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar