Jämställdhetsministern besökte Östergötland

Denna vecka besökte jämställdhetsminister Maria Arnholm Östergötland. Jag var med henne under en dag som startade i Kolmården med ett möte om att motarbeta hedersförtryck. Länsstyrelsen i Östergötland har sedan 10 år tillbaka ett uppdrag av regeringen att förebygga hedersrelaterat vård ochförtryck. Jag har träffat dem många gånger och deras kompetens är mycket stor. Frågorna innehåller mycket allvar – i Sverige idag är det många unga människor som inte alls får ta del av de liberala friheter vi kämpat för under lång tid. Vid mötet deltog också föreningen Glöm aldrig Pela och Fadime som bidrog med sina många insikter om hur verkligheten ser ut för många unga. Sommartid är för många en härlig tid av ledighet – för andra en tid då risken ökar att giftas bort mot sin vilja.  

Sedan höll Maria tal för Myndigheten för yrkeshögskolan som hade konferens i Kolmården. Maria är nämligen inte bara jämställdhetsminister utan också vice utbildningsminister och därmed chef för den myndigheten. Yrkeshögskolan startade för bara några år sedan och den utbildningsformen har visat sig vara den mest effektiva för att leda till jobb! Intressant.

Sedan var vi i Norrköping och besökte ett boende för våldsutsatta och missbrukande kvinnor. Detta boende är unikt i Sverige. I boendet finns 18 platser och dessa täcks av i stort sett kvinnor från Norrköping. Hur många fler skulle inte behöva denna typ av stöd från samhället? Tråkigt är dock att höra att det inte finns något boende mellan detta och mer vanligt boende. Steget är för stort. Kvinnorna kommer inte vidare i livet. Insatsen är alltså god, men den ”sociala stödkedjan” funkar inte – vilket jag upplever tyvärr inte är helt ovanligt!

Och så slutade vi dagen med ett stort gäng Folkpartister och valupptaktsfest vid Vätterns strand i Motala. Folkpartiet har nu höstkampanj på temat ”Klassresan börjar i klassrummet” och knackar dörr  – kanske hos dig!

Maria träffade också journalister under dagen. Här några länkar: NT och SR.

KGE

Fler förstelärare i skolan - högre lön för lärare!

Jan Björklund och jag skriver i Corren att förstelärarna måste bli fler. Detta är ett sätt att få fler att vilja bli och fortsätta vara lärare!

Löfven (S) å sin sida säger att staten inte ska sätta lön på lärarna. Vad menar han med det? Accepterar S att lärarlönerna fortsatt ska vara alldeles för låga?

Om han inte kan förtydliga sig på den punkten blir det sannerligen en valfråga!

Satsa på simundervisningen - trevlig sommar!

Nu har riksdagen sommaruppehåll - och det blir det på bloggen också!

Länkar till en säsongsaktuell debattartikel om simkunnighet bland barn där Åsa Wennergren och jag skriver om att skolan behöver ta ett ökat ansvar för simundervisning och uppföljning av barnen.

Trevlig sommar!

KGE

Besök på Hagbyskolan med Jan Björklund om läsning

För inte så länge sedan besökte jag Hagbyskolan i Linköping tillsammans med FP:s partiledare Jan Björklund. Fokus på besöket var läsinlärning, vilket de jobbar med på ett mycket skickligt sätt på just denna skola.

Det var underbart att se barnens spontanitet. Jan högläste Barnen i Bullerbyn och sedan ställde eleverna frågor till Jan. Den första frågan var från en tjej som inte snubblade på orden: "Vet du vad en ecklesiastikminister gör?" Någon frågade hur gammal Jan är och varför han vill vara skolminister.

Internationella mätningar, såsom PIRLS och PISA, visar att svenska elevers läsförmåga har försämrats sedan 90-talet. Pojkars läsförmåga är sämre än flickors, men senaste mätningarna visar att det är flickornas förmåga som försämras.

Varför är detta så viktigt att ta på allvar?

Jo, läsningen är grunden för lärandet och påverkar resultaten i alla andra skolämnen. Det är en demokratisk rättighet att kunna uttrycka sig och ta till sig av information och argumentation. Att läsa är en glädje om det är lustfyllt. Med bokstävernas hjälp kan man resa i tankens värld till nya platser och få förståelse för andra. Helt enkelt få nya perspektiv.

På Hagbyskolan berättade rektor och lärare att framgången kring läsning för dem bl.a. låg i noggranna, årliga uppföljningar av barns läsinlärning. Halkar någon efter är de snabba att sätta in specialpedagog som på 20 minuter per dag under tre veckor kan få eleven tillbaka i klassen. De framhöll också att läsinlärningen inte är klar när eleven lyckats knäcka "läskoden" utan läsinlärning måste också tränas i mellanstadiet för att kunna läsa också mellan rader.

Mycket media var där. Här några länkar:

Minister på lästurné (SR)

Björklund vill förstatliga skolan (Corren)

Utbildningsministern gästade Hagbyskolan


KGE

Svenskarnas inställning till EU och utmaningar i skolan

Igår deltog jag i radio Östergötlands program ”riksdagen idag” som handlade om svenskarnas inställning till EU och situationen i skolan med lärare som lämnar och fallande resultat.

Länk till prgrammet finns här: 38 minuter in i sändningen ”Östergötland idag”

 
Att EU-frågan togs upp som en aktuell fråga är för att SOM-institutet har mätt EU-opinionen och andelen svenskar som är positiva till det svenska EU-medlemskapet visar sig ha minskat. Detta har i media framställt som något dramatisk och för en europavän, som jag, är så är det förstås inte muntert att stödet minskar. Men tittar man lite närmre på mätningen är minskningen från en toppnotering, från 53 % år 2010 som är för svenskt EU-medlemskap, till 42 % år 2012. Andelen som är emot medlemskapet är ungefär konstant. Roligt är att de unga nu är mest positiva till EU, medan när folkomröstningen om EU hölls så var många i den åldersgruppen kritiska.

Hur kan man då förklara minskningen i EU-stödet? Det handlar förstås om att det är kris i många EU-länder. Svenskarnas inställning till EU handlar mycket om vad Sverige kan tjäna på EU-medlemskapet rent ekonomiskt och när de andra länderna måste dra åt svångremen så blir de förstås inte lika goda handelspartners. Jag har förhoppningar om att EU kommer stärkt ur det tuffa stålbad som många länder nu genomgår. Sveriges hade en ekonomisk kris under 90-talet som lärde oss att värna offentliga finanser. Det gav oss en läxa som gjorde att vi inte drabbades lika tufft  denna gång. Europa behöver EU för att hålla samman och för att lösa många olika gemensamma utmaningar, t.ex. miljö, matförsörjning, brottsbekämpning m.m.. Jag har rest mycket i Europa och sett många monument över stupade soldater. EU är den mest lyckade fredsorganisationen, det kan vara värt att påminna om. Sverige behöver EU för handel och för en massa andra utmaningar.

Sedan talade vi skola. Det finns många utmaningar på det området. Att behålla och attrahera skickliga lärare är en av de allra viktigaste uppgifterna. Jag framhöll vikten av att höja lönerna. Lärarnas löner har sjunkit kraftigt i förhållande till andra akademiska yrkesgrupper i och med kommunaliseringen av skolan i början av 90-talet. Nu inrättas på Folkpartiets initiativ karriärstjänster som ger lärare utvecklingsmöjligheter och högre lön. Kommunerna kan ansöka om pengar från Skolverket för att tillsätta dessa tjänster och det är nu glädjande högt söktryck. En annan angelägen del i att göra läraryrket mer attraktivt är att lägga mer fokus på undervisning. Före sommaren beräknar Jan Björklund kunna lägga en proposition som syftar till att minska administrationen för lärare.

Gör Folkpartiets politik skillnad då? Det kommer ju rapporter om att resultaten fortfarande sjunker. Nyligen kom en utredning som heter ”Dettar tid – om effekter av skolpolitiska reformer”. Utredningen visar att lagda förslag kommer leda till bättre resultat, men att dessa kommer visa sig först om några år, kanske så pass länge som till slutet av 2010-talet. Många reformer har gjorts under 2011-2012. T.ex. krav på tydligare uppföljning och insatser av tidigt stöd samt en ny lärarutbildning. Det tar tid innan detta får effekt. Nu krävs uthållighet och vilja att implementera det nya. Politiker skapar förutsättningar, men det är i skolan och i mötet mellan lärare, rektorer och elever som det verkligen händer.

 

På fredag beöker jag och Jan Björklund en skola i Linköping för att tala med dem om barns läsinlärning och läsvanor. Det blir kul!

KGE

Ska vi kunna rösta via internet i framtiden?

Nästa vecka presenterar vallagskommittén sitt förslag om e-röstning. Det finns mycket nyfikenhet kring detta och därför ägnade jag en del av min tid idag i riksdagsdebatten om vallagsfrågor just till att tala e-röstning.

E-röstning har flera fördelar. Fungerar det väl kan det förenkla för medborgare att utöva sina demokratiska rättigheter, sammanräkningen av rösterna kan gå snabbare och på sikt kan  kostnaderna för val minska. För vissa grupper kan e-röstning vara särskilt värdefullt. Exempelvis kan datorer hjälpa personer med funktionsnedsättning att rösta och behålla valhemligheten och personer i utlandet skulle enklare kunna rösta om det var möjligt att göra det över Internet.

Jag står bakom att vi i Sverige ska genomföra försök med elektronisk röstning. Samtidigt är det mycket viktigt att försöken är väl förberedda. Försöken bör, för att vara riktigt relevanta, ske inom ramen för de ordinarie valen och måste vara lika tillförlitliga som att rösta med valsedlar. Entusiasmen för de fördelar som e-röstningen innebär får inte leda till att vi gör avkall på den grundläggande principen om fria och hemliga val. En person som röstar elektroniskt måste vara säker på att rösten förblir anonym, att den inte kan ändras på vägen till räkningen (dvs skydd för avlyssning och hackers), att det går att kontrollera att rösten mottagits och att det finns garantier för oberoende insyn i röstsammanräkningen. Väljaren måste uppleva att valet gjorts fritt och utan otillbörlig påverkan. Att rösta elektronisk innehåller alltså fler aspekter än att göra en banktransaktion eller deklarera över nätet. En viktig skillnad är just att den som trycker på sändknappen i e-röstning ska vara anonym. Samtidigt måste det gå att säkerställa att den personen bara röstar en gång och att rösten verkligen räknas. Vid en banktransaktion är ju poängen att både den som betalar och mottar ska kunna kontrollera i efterhand att det blivit rätt.

Det finns ett antal länder som med mindre eller större framgång genomfört elektroniska val. I Norge har det gjorts försök i tio kommuner med val till kommunstyrelse och fylketingsval. I slutet av denna månad ska stortinget ta beslut om de ska gå vidare med e-röstningsförsök också till det nationella parlamentet. Vi i Sverige ska dra lärdom av den e-röstning som genomförts i andra länder och noggrant studera forskning på området.

E-röstning har fördelar men det har också under kommitténs arbete visat sig finnas rätt komplexa utmaningar som måste få lösningar. På onsdag 17/4 får statsrådet Betarice Ask ta emot vallagskommitténs slutbetänkande och det blir pressträff. Håll utkik!

 KGE

 

Besök på US om rehabilitering av hjärnskador

Vid årsskiftet presenterade Socialstyrelsen en rapport som visar att patienter med traumatisk hjärnskada får olika rehabilitering beroende på vilket landsting de vänder sig till. Att vården inte är jämlik är olyckligt eftersom rätt vård kan vara helt avgörande för en persons möjlighet att klara vardagslivet och kanske också komma tillbaka till arbetslivet efter en hjärnskada.

I Sverige saknas exakta siffror på antalet som drabbas, men år 2011 vårdades omkring 10 400 personer i slutenvården för en traumatisk hjärnskada. Idag överlever allt fler en traumatisk hjärnskada. Det har ökat behovet av en väl fungerande hjärnskaderehabilitering. Bredden av konsekvenser efter en hjärnskada är stort. De svåraste fallen kan vara patienter som har låg sannolikhet att vakna ur koma till personer som med stimulans kan fortsätta att jobba på sin arbetsplats. En traumatisk hjärnskada uppkommer av olycksfall eller våld. Hjärnskador kan uppstå av olika anledningar, exempelvis vid stroke.

Landstingsrådet Anita Jernberger och jag träffade i veckan personal och patienter vid hjärnskaderehabiliteringen i Linköping som har 16 slutenvårdsplatser. Här jobbar personal med olika kompetenser i team för att ge patienten bästa möjlighet till rehabilitering. Hjärnskador kan påverka många funktioner, såsom rörelseförmåga, möjlighet att kommunicera och känslolivet. För att bemöta dessa behov behövs förutom läkare och sjuksköterskor också sjukgymnaster, logopeder, kuratorer.

Idag finns ett klart större behov av vård än vad det finns resurser. Troligen kommer vårdbehovet att öka med tanke på att befolkningen blir äldre. Personalen måste hela tiden göra noggranna bedömningar av vem som ska få del av deras resurser. Vilka kan bäst tillgodogöra sig deras vård? Vem kan inte vara någon annanstans? Vilken patientgrupp ska man satsa på? En vidare fråga för politiker och oss medborgare är att bestämma vilken ambitionsnivå samhället ska ha för livskvalitén för personer med hjärnskada. Personer med hjärnskada kan länge behöva träning och stöd – i vissa fall hela livet. Personalen berättade att det nu är påtagligt att ambitionsnivån är sjunkande, särskilt när det gäller möjlighet till personlig assistans. Missbruket av assistansersättning har varit skadligt för de grupper som verkligen behöver denna hjälp.

Våra diskussioner kom också att handla om att det finns utmaningar i att samordna ansvar mellan landstingsvård och det stöd som ges av kommuner, t.ex. vad gäller boendet. Övergången från att ha varit på sjukhus till att bo själv kan ibland vara tuff. Nu görs dessutom en reform i Östergötland, liksom i flera län, där kommunerna tar över hemsjukvården. Hur ska landstingets kompetens då finnas med? Kan en ambulerande buss som åker hem till patienter med special-rehabiliterings-team vara en lösning? 

I hjärnskaderehabilitering är personalens kompetens oftast viktigare än teknologisk utveckling. Vi fick dock se en teknisk lösning som betyder mycket för vissa patienter – möjligheten att kunna kommunicera med omvärlden genom ögonstyrning. Personer som saknar möjlighet till tal kan genom ögonrörelser få en röst att kunna prata själva. Tidigare har de varit hänvisade till att personer fått ställa frågor som de kunnat besvara genom rörelser. Nu kan de själva bilda meningar och ta initiativ med dators hjälp.

Att arbeta med personer med svåra hjärnskador är krävande. Personalen sa att på avdelningen finns utrymme för både skratt och gråt. Tålamod är en nödvändig förmåga. Ibland finns riktiga glädjestunder och som exempel berättade personalen om en person som varit förlamad i halva kroppen som kom tillbaka på besök och kunde gå själv. För att fler ska få möjlighet till god rehabilitering får Socialstyrelsens rapport inte bli liggande i en byrålåda.

 

KGE

På bilden från vänster: jag, Anita Jernberger, landstingsråd, och Wolfram Antepohl, verksamhetschef för rehabiliteringsmedicinska kliniken vid US.

Bakom kulissen - radiodebatt om beväpning av syriska oppositionen och betyg från trean

Ska den syriska oppositionen beväpnas av omvärlden, såsom just diskuteras av utrikesministrarna i EU? Ska betyg ges från tredje klass, såsom Moderaterna föreslagit? Det var dessa två frågor som stod i fokus för gårdagens radioinslag ”Riksdagen idag” där jag och Torbjörn Björlund (V) intervjuades

Så hur gick det till inför intervjun? På morgonen just före mitt utskottsmöte hann jag kort tala med programledaren Petter Ahnoff om vilka ämnen som skulle bli aktuella. Jag hörde av mig till min politiska sekreterare och efterfrågade underlag om betyg. Hur var nu FP:s linje, vi hade väl nyligen gått ut med ett program för skolan om betyg från fyran? Fanns det någon reaktion tidigare på Moderaternas förslag?

Sedan var det utskott och lunch och jag gick till mitt kontor och började fundera på detta med Syrien. Vad hade hänt i EU? Sveriges Radio hade gjort ett inslag som jag läste. Ringde Ismail Kamil som är ledamot för Folkpartiet i Utrikesutskottet. Ismail är ursprungligen från Syrien – han måste vara den bästa källan till information och att utbyta tankar med. Ismail hade just landat på Arlanda men han hade tid att prata en stund. Han gav en översiktsbild av nuvarande situation i Syrien och några viktiga händelser i historien. Han berättade om brister i konstitutionen och den brutala diktaturen. Vi talade om risker med att tillhandahålla vapen till oppositionen och förutsättningarna att gå andra vägar. Så bra att ha kollegor med olika bakgrund och insikter!

Eventuellt skulle också frågan om arbetskraftsinvandring komma upp i radioinslaget med tanke på att det varit en större debatt om detta i riksdagen förra veckan. Christer Nylander som var FP.s representant i debatten har sitt kontor bredvid mig. Christer hade dörren öppen så jag hann in till honom för att dryfta fördelar och problem.

Sen var det dags att skynda till radiostudion på våning 7 i riksdagshuset. Det var alldeles tomt och det var ju sändningstid om en minut! Var var Torbjörn och varför hördes inget i lurarna? Jag ringde nummerupplysningen och kopplades till tekniker på Sveriges Radio i Norrköping. Vi har problem med tekniken, sa de. Några minuter senare fick vi kontakt och musik i lurarna. Torbjörn från (V) hade dykt upp. Då går vi i sändning och det blev ett inslag med bra tempo. Sedan skyndade både Torbjörn och jag vidare till möte med våra partigrupper, som vi alltid har klockan 16 på tisdagar.

KGE

PS. Så vad sa jag i de två ämnena, vapen till syriska oppositionen och betyg från trean? Eftersom det blev kort med tid i radion ströks arbetskraftsinvandringen.

Låt mig början med att säga att situationen i Syrien är förfärlig. Civila dödas under barbariska former, 100.000 människor beräknas sitta i fängelser där de kan utsättas för tortyr, ungefär två miljoner har flytt till grannländer och ungefär lika många är flyktingar i Syrien. FN når inte fram för att Ryssland och Kina har vetorätt. Oljeembargo och frysning av tillgångar biter inte.

Frågan om vapen till oppositionen är inte enkel. Att skicka vapen har sina risker eftersom de inte får hamna i händerna på extremister. Samtidigt finns det en organiserad opposition i Syrien som skulle kunna skydda befolkningen från regimens attacker om de var beväpnade. Därför måste vi våga vara öppna för den möjligheten.

Det är alltså en svår avvägning för världens demokratier hur de ska stötta stöta den syriska oppositionen och demokratiska krafter i landet. Helt klart är dock att vi kan inte bara kan titta på och fundera på nästa steg för länge. Omvärlden måste agera. Människor lider i Syrien.

Och så frågan om betyg. Jag tycker inte vi ska införa betyg i trean. Vi har just infört betyg från sjätte klass. Den reformen måste komma på plats och utvärderas. Folkpartiets linje är att betyg ska införas från fyra. Det finns en poäng med det – att lågstadiet utvärderas och att det tidigt kommer en tydlig utvärdering om eleven fått med sig baskunskaper.

Mellanstadielärarna utbildas nu i att nu sätta betyg i sexan och de tänker säkert betyg från dagen då de får eleverna. Att i fyran sätta betyg istället för att berätta om hur elever nått målen på ett annat sätt tycker jag är en fråga som kan växa fram och bli aktuell om några år. Men betyg i lågstadiet – nej tack, men tack för intresset Moderaterna! Det är bra att andra partier nu vill vara med i skoldebatten – det ger spänst i diskussionen. Betyg är en viktig diskussion, men det får inte bli en symbolfråga där partier ska överträffa varann.

Även i denna debatt fick jag av oppositionen höra att eleverna idag presterar sämre än för 10 år sedan. Det är sant, men att koppla det till dagens skolpolitik är att göra det lätt för sig. Det viktigaste för goda resultat i skolan är att vi får riktigt bra lärare som brinner för att ge elever kunskap och som får tid att undervisa. Att locka de bästa studenterna till att bli lärare, få en kunskapsinriktad lärarutbildning och att höja statusen för lärayrket tar tid

Lärarlönerna måste höjas och de måste få mer tid för sin viktigaste uppgift – att undervisa. Bra steg som nyligen tagits är att införa karriärtjänster med olika löner och att Jan Björklund utsett en utredare som till sommaren ska ta fram förslag för att minska lärarnas administrativa börda.