Ska vi kunna rösta via internet i framtiden?

Nästa vecka presenterar vallagskommittén sitt förslag om e-röstning. Det finns mycket nyfikenhet kring detta och därför ägnade jag en del av min tid idag i riksdagsdebatten om vallagsfrågor just till att tala e-röstning.

E-röstning har flera fördelar. Fungerar det väl kan det förenkla för medborgare att utöva sina demokratiska rättigheter, sammanräkningen av rösterna kan gå snabbare och på sikt kan  kostnaderna för val minska. För vissa grupper kan e-röstning vara särskilt värdefullt. Exempelvis kan datorer hjälpa personer med funktionsnedsättning att rösta och behålla valhemligheten och personer i utlandet skulle enklare kunna rösta om det var möjligt att göra det över Internet.

Jag står bakom att vi i Sverige ska genomföra försök med elektronisk röstning. Samtidigt är det mycket viktigt att försöken är väl förberedda. Försöken bör, för att vara riktigt relevanta, ske inom ramen för de ordinarie valen och måste vara lika tillförlitliga som att rösta med valsedlar. Entusiasmen för de fördelar som e-röstningen innebär får inte leda till att vi gör avkall på den grundläggande principen om fria och hemliga val. En person som röstar elektroniskt måste vara säker på att rösten förblir anonym, att den inte kan ändras på vägen till räkningen (dvs skydd för avlyssning och hackers), att det går att kontrollera att rösten mottagits och att det finns garantier för oberoende insyn i röstsammanräkningen. Väljaren måste uppleva att valet gjorts fritt och utan otillbörlig påverkan. Att rösta elektronisk innehåller alltså fler aspekter än att göra en banktransaktion eller deklarera över nätet. En viktig skillnad är just att den som trycker på sändknappen i e-röstning ska vara anonym. Samtidigt måste det gå att säkerställa att den personen bara röstar en gång och att rösten verkligen räknas. Vid en banktransaktion är ju poängen att både den som betalar och mottar ska kunna kontrollera i efterhand att det blivit rätt.

Det finns ett antal länder som med mindre eller större framgång genomfört elektroniska val. I Norge har det gjorts försök i tio kommuner med val till kommunstyrelse och fylketingsval. I slutet av denna månad ska stortinget ta beslut om de ska gå vidare med e-röstningsförsök också till det nationella parlamentet. Vi i Sverige ska dra lärdom av den e-röstning som genomförts i andra länder och noggrant studera forskning på området.

E-röstning har fördelar men det har också under kommitténs arbete visat sig finnas rätt komplexa utmaningar som måste få lösningar. På onsdag 17/4 får statsrådet Betarice Ask ta emot vallagskommitténs slutbetänkande och det blir pressträff. Håll utkik!

 KGE

 

Besök på US om rehabilitering av hjärnskador

Vid årsskiftet presenterade Socialstyrelsen en rapport som visar att patienter med traumatisk hjärnskada får olika rehabilitering beroende på vilket landsting de vänder sig till. Att vården inte är jämlik är olyckligt eftersom rätt vård kan vara helt avgörande för en persons möjlighet att klara vardagslivet och kanske också komma tillbaka till arbetslivet efter en hjärnskada.

I Sverige saknas exakta siffror på antalet som drabbas, men år 2011 vårdades omkring 10 400 personer i slutenvården för en traumatisk hjärnskada. Idag överlever allt fler en traumatisk hjärnskada. Det har ökat behovet av en väl fungerande hjärnskaderehabilitering. Bredden av konsekvenser efter en hjärnskada är stort. De svåraste fallen kan vara patienter som har låg sannolikhet att vakna ur koma till personer som med stimulans kan fortsätta att jobba på sin arbetsplats. En traumatisk hjärnskada uppkommer av olycksfall eller våld. Hjärnskador kan uppstå av olika anledningar, exempelvis vid stroke.

Landstingsrådet Anita Jernberger och jag träffade i veckan personal och patienter vid hjärnskaderehabiliteringen i Linköping som har 16 slutenvårdsplatser. Här jobbar personal med olika kompetenser i team för att ge patienten bästa möjlighet till rehabilitering. Hjärnskador kan påverka många funktioner, såsom rörelseförmåga, möjlighet att kommunicera och känslolivet. För att bemöta dessa behov behövs förutom läkare och sjuksköterskor också sjukgymnaster, logopeder, kuratorer.

Idag finns ett klart större behov av vård än vad det finns resurser. Troligen kommer vårdbehovet att öka med tanke på att befolkningen blir äldre. Personalen måste hela tiden göra noggranna bedömningar av vem som ska få del av deras resurser. Vilka kan bäst tillgodogöra sig deras vård? Vem kan inte vara någon annanstans? Vilken patientgrupp ska man satsa på? En vidare fråga för politiker och oss medborgare är att bestämma vilken ambitionsnivå samhället ska ha för livskvalitén för personer med hjärnskada. Personer med hjärnskada kan länge behöva träning och stöd – i vissa fall hela livet. Personalen berättade att det nu är påtagligt att ambitionsnivån är sjunkande, särskilt när det gäller möjlighet till personlig assistans. Missbruket av assistansersättning har varit skadligt för de grupper som verkligen behöver denna hjälp.

Våra diskussioner kom också att handla om att det finns utmaningar i att samordna ansvar mellan landstingsvård och det stöd som ges av kommuner, t.ex. vad gäller boendet. Övergången från att ha varit på sjukhus till att bo själv kan ibland vara tuff. Nu görs dessutom en reform i Östergötland, liksom i flera län, där kommunerna tar över hemsjukvården. Hur ska landstingets kompetens då finnas med? Kan en ambulerande buss som åker hem till patienter med special-rehabiliterings-team vara en lösning? 

I hjärnskaderehabilitering är personalens kompetens oftast viktigare än teknologisk utveckling. Vi fick dock se en teknisk lösning som betyder mycket för vissa patienter – möjligheten att kunna kommunicera med omvärlden genom ögonstyrning. Personer som saknar möjlighet till tal kan genom ögonrörelser få en röst att kunna prata själva. Tidigare har de varit hänvisade till att personer fått ställa frågor som de kunnat besvara genom rörelser. Nu kan de själva bilda meningar och ta initiativ med dators hjälp.

Att arbeta med personer med svåra hjärnskador är krävande. Personalen sa att på avdelningen finns utrymme för både skratt och gråt. Tålamod är en nödvändig förmåga. Ibland finns riktiga glädjestunder och som exempel berättade personalen om en person som varit förlamad i halva kroppen som kom tillbaka på besök och kunde gå själv. För att fler ska få möjlighet till god rehabilitering får Socialstyrelsens rapport inte bli liggande i en byrålåda.

 

KGE

På bilden från vänster: jag, Anita Jernberger, landstingsråd, och Wolfram Antepohl, verksamhetschef för rehabiliteringsmedicinska kliniken vid US.

Bakom kulissen - radiodebatt om beväpning av syriska oppositionen och betyg från trean

Ska den syriska oppositionen beväpnas av omvärlden, såsom just diskuteras av utrikesministrarna i EU? Ska betyg ges från tredje klass, såsom Moderaterna föreslagit? Det var dessa två frågor som stod i fokus för gårdagens radioinslag ”Riksdagen idag” där jag och Torbjörn Björlund (V) intervjuades

Så hur gick det till inför intervjun? På morgonen just före mitt utskottsmöte hann jag kort tala med programledaren Petter Ahnoff om vilka ämnen som skulle bli aktuella. Jag hörde av mig till min politiska sekreterare och efterfrågade underlag om betyg. Hur var nu FP:s linje, vi hade väl nyligen gått ut med ett program för skolan om betyg från fyran? Fanns det någon reaktion tidigare på Moderaternas förslag?

Sedan var det utskott och lunch och jag gick till mitt kontor och började fundera på detta med Syrien. Vad hade hänt i EU? Sveriges Radio hade gjort ett inslag som jag läste. Ringde Ismail Kamil som är ledamot för Folkpartiet i Utrikesutskottet. Ismail är ursprungligen från Syrien – han måste vara den bästa källan till information och att utbyta tankar med. Ismail hade just landat på Arlanda men han hade tid att prata en stund. Han gav en översiktsbild av nuvarande situation i Syrien och några viktiga händelser i historien. Han berättade om brister i konstitutionen och den brutala diktaturen. Vi talade om risker med att tillhandahålla vapen till oppositionen och förutsättningarna att gå andra vägar. Så bra att ha kollegor med olika bakgrund och insikter!

Eventuellt skulle också frågan om arbetskraftsinvandring komma upp i radioinslaget med tanke på att det varit en större debatt om detta i riksdagen förra veckan. Christer Nylander som var FP.s representant i debatten har sitt kontor bredvid mig. Christer hade dörren öppen så jag hann in till honom för att dryfta fördelar och problem.

Sen var det dags att skynda till radiostudion på våning 7 i riksdagshuset. Det var alldeles tomt och det var ju sändningstid om en minut! Var var Torbjörn och varför hördes inget i lurarna? Jag ringde nummerupplysningen och kopplades till tekniker på Sveriges Radio i Norrköping. Vi har problem med tekniken, sa de. Några minuter senare fick vi kontakt och musik i lurarna. Torbjörn från (V) hade dykt upp. Då går vi i sändning och det blev ett inslag med bra tempo. Sedan skyndade både Torbjörn och jag vidare till möte med våra partigrupper, som vi alltid har klockan 16 på tisdagar.

KGE

PS. Så vad sa jag i de två ämnena, vapen till syriska oppositionen och betyg från trean? Eftersom det blev kort med tid i radion ströks arbetskraftsinvandringen.

Låt mig början med att säga att situationen i Syrien är förfärlig. Civila dödas under barbariska former, 100.000 människor beräknas sitta i fängelser där de kan utsättas för tortyr, ungefär två miljoner har flytt till grannländer och ungefär lika många är flyktingar i Syrien. FN når inte fram för att Ryssland och Kina har vetorätt. Oljeembargo och frysning av tillgångar biter inte.

Frågan om vapen till oppositionen är inte enkel. Att skicka vapen har sina risker eftersom de inte får hamna i händerna på extremister. Samtidigt finns det en organiserad opposition i Syrien som skulle kunna skydda befolkningen från regimens attacker om de var beväpnade. Därför måste vi våga vara öppna för den möjligheten.

Det är alltså en svår avvägning för världens demokratier hur de ska stötta stöta den syriska oppositionen och demokratiska krafter i landet. Helt klart är dock att vi kan inte bara kan titta på och fundera på nästa steg för länge. Omvärlden måste agera. Människor lider i Syrien.

Och så frågan om betyg. Jag tycker inte vi ska införa betyg i trean. Vi har just infört betyg från sjätte klass. Den reformen måste komma på plats och utvärderas. Folkpartiets linje är att betyg ska införas från fyra. Det finns en poäng med det – att lågstadiet utvärderas och att det tidigt kommer en tydlig utvärdering om eleven fått med sig baskunskaper.

Mellanstadielärarna utbildas nu i att nu sätta betyg i sexan och de tänker säkert betyg från dagen då de får eleverna. Att i fyran sätta betyg istället för att berätta om hur elever nått målen på ett annat sätt tycker jag är en fråga som kan växa fram och bli aktuell om några år. Men betyg i lågstadiet – nej tack, men tack för intresset Moderaterna! Det är bra att andra partier nu vill vara med i skoldebatten – det ger spänst i diskussionen. Betyg är en viktig diskussion, men det får inte bli en symbolfråga där partier ska överträffa varann.

Även i denna debatt fick jag av oppositionen höra att eleverna idag presterar sämre än för 10 år sedan. Det är sant, men att koppla det till dagens skolpolitik är att göra det lätt för sig. Det viktigaste för goda resultat i skolan är att vi får riktigt bra lärare som brinner för att ge elever kunskap och som får tid att undervisa. Att locka de bästa studenterna till att bli lärare, få en kunskapsinriktad lärarutbildning och att höja statusen för lärayrket tar tid

Lärarlönerna måste höjas och de måste få mer tid för sin viktigaste uppgift – att undervisa. Bra steg som nyligen tagits är att införa karriärtjänster med olika löner och att Jan Björklund utsett en utredare som till sommaren ska ta fram förslag för att minska lärarnas administrativa börda.

KU:s höstgranskning levererar kritik mot UD

Idag har KU meddelat riksdagen vad utskottet funnit i sin höstgranskning. För att lätta upp denna kanske lite torra debatt berättade jag för Kammaren att inför debatten googlade jag på ordet ”höstgranskning” och datorn frågade mig om jag menade ”hälsogranskning”. Frågan är nämligen inte så tokig. KU:s höstgranskning har drag av hälsoundersökning. I höstgranskningen ser KU över olika delar av statsförvaltningen och resultaten säger något om hur Sverige styrs och tillståndet i svensk demokrati.

Debatten kom främst att handla om hanteringen av handlingar i regeringskansliet och särskilt bristerna på Utrikesdepartementet. Det är verkligen viktigt att tillgången till handlingar för allmänheten fungerar. Det är en hörnsten i offentlighetsprincipen och demokratin - och det är viktigt för oss liberaler – det har vi kämpat för sedan 1700-talet. I media har det på sina håll framstått som att Peter Eriksson skulle vara den som gått längst för att värna öppenheten. I RoD:s artikel Hård kritik mot UD kan man tolka det som att han skulle fått med sig oss andra. Så menar jag att det inte varit. Alla har varit angelägna om att i skarpa ordalag påtala när departement inte lever upp till den nivå som lagen föreskriver.

På UD finns det klara brister, såväl när det gäller sökbarhet efter handlingar som den tid det kan ta att få handlingar. Detta måste åtgärdas skyndsamt. Det pågår ett förbättringsarbete som jag hoppas att vi snart kan se resultat av. Det vore önskvärt om departementet i det arbetet också kan se över möjligheten till att ett fungerande diarium finns på Internet. Det vore bra om journalister och andra intresserade inte behöver infinna sig fysiskt på UD för att söka efter allmänna handlingar.

Slutsatsen av KU:s granskning av hanteringen av handlingar är att det fungerar bra överlag, men som vid de flesta hälsoundersökningar finns det saker att tänka på och bli bättre på. Ett enigt KU gör ett antal påpekanden, vi noterar att ett förbättringsarbete är på gång och utskottet kan konstatera att när det inkommer en begäran om att få tillgång till handlingar med känsligt material så görs noggranna sekretessprövningar och så mycket som möjligt av handlingen lämnas ut. Det senaste är mycket viktigt, sekretessprövningar måste göras i varje enskilt fall när någon begär att få se en handling och tilliten måste vara stor att information inte nekas det allmänna av andra skäl än de som anges i lag.

Mitt inlägg och debatten kan du se här.

KGE

 

Avgörande steg för att stärka svensk demokrati

Vid valet 2010 fördelades fyra mandat fel i riksdagen (S fick tre för mycket och M ett för mycket) och mandaten hamnade fel i var fjärde svensk kommun. I hela 75 av de 81 valkretsindelade kommunerna (i stort sett kommuner med fler än 24.000 röstberättigade) är inte mandatfördelningen proportionell. Ett till två mandat hamnar fel i alla dessa kommuner.

Att mandatfördelningen och därmed proportionaliteten brister på detta sätt är en demokratisk brist och innebär att styrkeförhållandet mellan partier i beslutande församlingar inte alltid motsvarar väljarkårens röster. I sämsta fall kan det leda till att de som bildar majoritet i riksdagen eller fullmäktige inte har en majoritet av väljarnas röster bakom sig. Reglerna måste förändras!

Idag presenterar vallagskommittén, där jag är ledamot, sitt första betänkande som innehåller förslag om hur proportionalitet ska kunna uppnås vid val. För att uppnå proportionalitet i riksdagen ska mandat kunna tas ifrån dem som med dagens system får för många mandat. I kommuner införs utjämningsmandat  något som redan finns i valen till riksdag och landsting.

Folkpartiet har under lång tid arbetat för ett mer proportionellt valsystem till kommunerna, antingen genom slopade valkretsar eller genom utjämningsmandat. Med den reform som nu föreslås får vi utjämningsmandat för kommunerna samtidigt som antalet kommuner med valkretsar blir betydligt färre. Det skapar ett tydligare och rättvisare valsystem.

Kommittén föreslår också att den fria nomineringsrätten , dvs att på en valsedel kunna skriva vilket namn man vill, tas bort. Dagens system har lett till att personer blivir inröstade i fullmäktige utan att veta om det, och ibland för partier som de absolut inte vill förknippas med. Det går idag inte heller att tacka nej till ett mandat, utan personen måste först bli invald och sedan avsäga sig. För den enskilde kan det kännas både pinsamt och kränkande att hamna i officiella dokument som ledamot för ett parti vars värderingar man absolut inte delar. Kommittén föreslår att alla kandidater måste samtycka till att nomineras. Man ska kunna bekräfta sin kandidatur ända fram till sista vardagen före valet, så partiernas möjligheter att värva kandidater in i det sista ska inte påverkas.

Alla partier utom Sverigesdemokraterna står bakom hela kommitténs förslag. Det har varit intensiva diskussioner och det har varit både givande och tagande för alla partier. Fördelarna med det samlade paketet är dock stora och det är därför roligt att idag kunna ta avgörande steg för att stärka demokratin.

KGE

Fram till den 15 mars 2013 kommer kommittén arbeta med frågor som rör möjlighet till elektroniska val, rutiner för hur valen ska gå till för att de ska bli säkrare, t.ex. utbildning av röstmottagare, vallokalers utformning och risk för påverkan på röstande samt ökad tillgänglighet att rösta för personer med funktionsnedsättningar.

Besök på Linköpings Universitet för stärkt forskning

Från den 1 maj är jag tjänstledig från riksdagen fram till årsskiftet 2012/13. Det har därför varit en hel del att göra på sista tiden och blogginläggen har varit mindre täta.

Till hösten kommer en av mandatperiodens viktigaste propositioner - forskningsproppen som sträcker sig över 4 år- och den är viktig både för Sveriges och Östergötlands utveckling. Därför har jag under våren arbetat med att lyfta kunskapen om Linköpings Universitets styrkeområden hos nyckelpersoner.

Något av det mest spännande som hänt på sista tiden var ett besök på Linköpings universitet där FP:s ledamöter i utbildningsutskottet, Reza Zarenoe, lokal folkpartist i landstinget, och jag träffade ledningen för universitetet och den medicinska fakulteten och flera framgångsrika forskare. Fokus för vårt program var LiUs stora styrka i att kombinera medicin och teknik. Bl.a. gjorde vi ett besök på CMIV (Centrum för medicinsk bildvetenskap) där vi fick se fantastiska resultat av medicin- och teknikforskning med mycket stor patientnytta (fotot). 

Mitt budskap är och att det är dags att höja de statliga forskningsanslagen till LiU som varit mycket låga i jämförelse med andra stora universitet. Likaså bör LiU komma väl ut när det gäller att öka antalet studieplatser på läkarutbildningen. Läkarutbildningen har varit mycket framgångsrik och regionalt är de här redo att bygga ut med nästan 50 platser genom ett ökat samarbete med sjukhuset i Norrköping. Det är utom allt tvivel att LiU förtjänar och kan göra nytta av ökade resurser och att en utökning av antalet platser på läkarprogrammet är efterfrågad både från studenter och allmänhet.

Den 30 maj kommer min motion om utländska doktorande upp i kammaren. Jag vill att forskarstuderande ska få likvärdiga villkor som arbetskraftsinvandrare. Jag får många brev från utländska doktorander som är oroliga för sin sitution och som stödjer mig. Nyligen fick jag mail från en doktorande somstartat en petition och facebokksida till stöd för min motion. På tre dagar hade han fått över 1000 namnunderskrifter. Härligt! Motionen kommer troligen som vanligt bli avslagen, men jag hoppas den bidrar till att regeringen kommer med förslag till lagändring till hösten, antingen i forskningspropositionen eller i en proposition grundad på utredningen om Cirkulär migration.

Ett annat område som jag jobbat med under våren är att ta steg för ett utökat meddelarskydd i offentlig verksamhet som finansieras med skattepengar. Sedan förra året har jag drivit på för ett starkare meddelarskydd och whistleblowerskydd. KU höll nyligen debatt - jag var då mycket tydlig med att FP och vi liberaler under lång tid drivit frågor för ökad yttrandefrihet (mitt anförande är nr 10) - och ett enigt KU manade på regeringen att ta konkreta steg inom detta område. Jag hoppas att en parlamentarisk utredning kan tillsättas före sommaren. 

Själv deltar jag i en offentlig utredning för en ny vallag och ett mer demokratiskt system i Sverige. Vi håller just på att fördjupa oss i elektroniska val. Ett mycket spännande område där Norge ligger i framkant.

Under min tjänstledighet kommer jag inte uppdatera bloggen, utan jag önskar alla läsare en härlig sommar och höst. På återhörande!

KGE

Steg framåt för ökat meddelarskydd

KU har idag på morgonen justerat ett betänkande om tryck- och yttrandefrihet som manar på regeringen att tillsätta en utredning för att ett utökat meddelarskyddet för privatanställda i offentligt finansierad verksamhet. Senaste dagarna har vi i KU fått löften från regeringen om att de arbetar med direktiv till en sådan utredning. Förhoppningsvis kan en utredning tillsättas före sommaren. Det är mycket bra att det konkret börjar hända saker på detta område!

Ökad valfrihet i omsorgen har betytt att meddelarskyddet och möjligheten för personal att påtala missförhållanden har begränsats, genom att anställda i privat verksamhet inte har samma rättigheter och skydd som dem i offentlig verksamhet.  

För att kunna främja konkurrens i välfärdssektorn och samtidigt upprätthålla förtroendet är det mycket angeläget att personalen har samma möjligheter att kunna rapportera missförhållanden oavsett om verksamheten är privat eller offentlig.

År 2001 gjordes en utredning för att kunna ta steg inom detta område. Den lämnade dock inga avtryck. Nu tar vi nya tag! Behovet av ett stärkt skydd för dem som rapporterar om förhållanden som är viktiga att uppmärksamma allmänheten på är stort. Inte minst höstens vårdskandaler har visat detta.

Visst är detta inte är en lätt fråga då meddelarskyddet, med efterforskningsförbud och repressalieförbud, kan vara motsatser till de lojalitetskrav som privatanställda normalt har mot sina arbetsgivare. Samtidigt har meddelarskydd kunna fungera i privata verksamheter då landsting via avtal krävt att de anställda ska ha samma meddelarfrihet som om verksamheten fortsatt i offentlig regi. Problemet med avtal har varit att det är svårt att veta vilken rättslig ställning ett sådant avtal verkligen har och vilka verksamheter som infört detta. Det har funnits regionala skillnader p.g.a. att politiker och upphandlare varit olika kunniga i frågan. Det har helt enkelt varit svårt både för anställda och de som brukar tjänsten att veta i vilka verksamheter man kunnat räkna med meddelarskydd.

Vi liberaler värnar den fria åsiktsbildningen. Människor som visar prov på stort civilkurage och vågar lyfta fram missförhållanden förtjänar både vår beundran och ett starkare juridiskt skydd. Därför har vi verkat för ett utökat meddelarskydd och ett starkare skydd för whistleblowers. KU:s arbete senaste tiden med dessa frågor gör skillnad. Fortsatt debatt och beslut om yttrandefrihet och meddelarskydd  i riksdagens kammare sker den 12 april.

KGE

Roligt att träffa engagerade ungdomar!

I fredags praktiserade 349 gymnasister som riksdagsledamöter inom ramen för Ungdomens riksdag. Elever från fem skolor från Östergötland deltog. Åtta av eleverna hade jag träffat innan då vi tillsammans var på Corren för intervju (som publicerades i måndags 12 mars – tyvärr inte på nätet).

Jag engagerade mig i Ungdomens riksdag för att jag tycker det är viktigt att uppmuntra ungas samhällsengagemang och intresse för politik. Jag ville bidra till att ge unga ökad förståelse för demokrati och det politiska systemet. Ett annat skäl var att jag tänkte att det skulle bli roligt att lyssna till vilka frågor ungdomar lyfter och hur de tänker.

Det var verkligen jättekul att träffa dessa engagerade unga i fredags! Många av deras motioner är välskrivna. Diskussionerna i utskottet där jag var ordförande (utbildningsutskottet) var mångsidiga. Jag lyssnade på några debattinlägg i riksdagens kammare som var oerhört bra. Jag hoppas jag bidrog till att ge de unga fortsatt engagemang och ökad kunskaper – mig gav de framtidstro!

I går var jag på Anders Ljungstetds gymnasium i Linköping och talade med elever som går i gymnasiesärskolan. Det blev bra diskussioner och för min del var det intressant att höra hur de ser på just skolformen gymnasiesärskolan – inte minst med tanke på att den snart ska ändras. Vi talade bl.a. om fördomar som finns kring gymnasiesärskolan och vad som ligger i ordet ”sär-”.  Jag blev förresten inbjuden särskilt för att jag skrivit en motion som ursprungligen var en idé från en elev i från just denna gymnasiesärskola. Motionen handlar om att byta namn på det bidraget förelever i gymnasiesärskolan som nu heter ”förlängt barnbidrag”. Är man över 18 år ska man ju inte ha barnbidrag, utan namnet borde föra tankarna till studier.

Ännu har inget hänt i den frågan utan den ligger fortfarande i en utredning. Till innevarande riksmöte skrev en annan riksdagsledamot en nästan likalydande motion. Det ser jag mycket positivt på. Riksdagen fick än en gång ta upp frågan till behandling, men tyvärr blev det avslag på samma grund som förra gången (nedan utdrag ur utskottets svar på årets motion). Jag inväntar dagen då jag får se våra motioner bifallna! 

I torsdags kunde jag i en riksdagsdebatt glädja åt att en motion jag skrivit år 2009 just blivit bifallen, åtminstone till sin innebörd. Jag har ju länge varit engagerad i frågor som rör kriminalvården och bl.a. motionerat om att skapa en självständig inspektion för kontroll av kriminalvården. Regeringen har nu beslutat att en utredning ska undersöka just detta. Utredningen ska vara klar dec 2013. Långa ledtider alltså.  Demokrati och politik kräver ofta tålamod, men visst är det härligt att då och då få se att ansträngningar gör skillnad!

KGE

Utdrag ur Socialförsäkringsutskottets betänkande 2011/12:SfU1 med svar på förslaget om att byta namn på förlängt barnbidrag (sid 92):

"Utskottet har tidigare uttryckt förståelse för att en person som har uppnått myndighetsåldern kan uppleva det som besvärande att få ett bidrag som benämns förlängt barnbidrag (bet. 2009/10:SfU1 s. 86). Utskottet förklarade sig då inte ha något att invända mot att bidraget byter namn men var inte berett att föreslå riksdagen ett tillkännagivande till regeringen i frågan. Ett motionsyrkande om att ändra benämning på bidraget avstyrktes därmed.

I budgetpropositionen (utg.omr. 10 s. 59) har regeringen förklarat att det är angeläget att reformera den aktivitetsersättning som i dag beviljas unga med funktionshinder som behöver extra tid i skolan, s.k. aktivitetsersättning för förlängd skolgång. Att beviljas aktivitetsersättning för skolgång bedöms öka risken för att därefter få aktivitetsersättning för nedsatt arbetsförmåga

och att sedan fastna i utanförskap. Regeringens ambition är att dessa ungdomar i stället ska få ersättning inom studiestödssystemet. Denna fråga kommer enligt regeringen att hanteras inom ramen för den kommande utredningen om studiehjälp m.m.

 

Utskottet förutsätter att även frågan om att byta benämning på det förlängda barnbidraget för gymnasiesärskolans elever kommer att aktualiseras inom ramen för nämnda utredning. ”