Svenskarnas inställning till EU och utmaningar i skolan

Igår deltog jag i radio Östergötlands program ”riksdagen idag” som handlade om svenskarnas inställning till EU och situationen i skolan med lärare som lämnar och fallande resultat.

Länk till prgrammet finns här: 38 minuter in i sändningen ”Östergötland idag”

 
Att EU-frågan togs upp som en aktuell fråga är för att SOM-institutet har mätt EU-opinionen och andelen svenskar som är positiva till det svenska EU-medlemskapet visar sig ha minskat. Detta har i media framställt som något dramatisk och för en europavän, som jag, är så är det förstås inte muntert att stödet minskar. Men tittar man lite närmre på mätningen är minskningen från en toppnotering, från 53 % år 2010 som är för svenskt EU-medlemskap, till 42 % år 2012. Andelen som är emot medlemskapet är ungefär konstant. Roligt är att de unga nu är mest positiva till EU, medan när folkomröstningen om EU hölls så var många i den åldersgruppen kritiska.

Hur kan man då förklara minskningen i EU-stödet? Det handlar förstås om att det är kris i många EU-länder. Svenskarnas inställning till EU handlar mycket om vad Sverige kan tjäna på EU-medlemskapet rent ekonomiskt och när de andra länderna måste dra åt svångremen så blir de förstås inte lika goda handelspartners. Jag har förhoppningar om att EU kommer stärkt ur det tuffa stålbad som många länder nu genomgår. Sveriges hade en ekonomisk kris under 90-talet som lärde oss att värna offentliga finanser. Det gav oss en läxa som gjorde att vi inte drabbades lika tufft  denna gång. Europa behöver EU för att hålla samman och för att lösa många olika gemensamma utmaningar, t.ex. miljö, matförsörjning, brottsbekämpning m.m.. Jag har rest mycket i Europa och sett många monument över stupade soldater. EU är den mest lyckade fredsorganisationen, det kan vara värt att påminna om. Sverige behöver EU för handel och för en massa andra utmaningar.

Sedan talade vi skola. Det finns många utmaningar på det området. Att behålla och attrahera skickliga lärare är en av de allra viktigaste uppgifterna. Jag framhöll vikten av att höja lönerna. Lärarnas löner har sjunkit kraftigt i förhållande till andra akademiska yrkesgrupper i och med kommunaliseringen av skolan i början av 90-talet. Nu inrättas på Folkpartiets initiativ karriärstjänster som ger lärare utvecklingsmöjligheter och högre lön. Kommunerna kan ansöka om pengar från Skolverket för att tillsätta dessa tjänster och det är nu glädjande högt söktryck. En annan angelägen del i att göra läraryrket mer attraktivt är att lägga mer fokus på undervisning. Före sommaren beräknar Jan Björklund kunna lägga en proposition som syftar till att minska administrationen för lärare.

Gör Folkpartiets politik skillnad då? Det kommer ju rapporter om att resultaten fortfarande sjunker. Nyligen kom en utredning som heter ”Dettar tid – om effekter av skolpolitiska reformer”. Utredningen visar att lagda förslag kommer leda till bättre resultat, men att dessa kommer visa sig först om några år, kanske så pass länge som till slutet av 2010-talet. Många reformer har gjorts under 2011-2012. T.ex. krav på tydligare uppföljning och insatser av tidigt stöd samt en ny lärarutbildning. Det tar tid innan detta får effekt. Nu krävs uthållighet och vilja att implementera det nya. Politiker skapar förutsättningar, men det är i skolan och i mötet mellan lärare, rektorer och elever som det verkligen händer.

 

På fredag beöker jag och Jan Björklund en skola i Linköping för att tala med dem om barns läsinlärning och läsvanor. Det blir kul!

KGE

Ska vi kunna rösta via internet i framtiden?

Nästa vecka presenterar vallagskommittén sitt förslag om e-röstning. Det finns mycket nyfikenhet kring detta och därför ägnade jag en del av min tid idag i riksdagsdebatten om vallagsfrågor just till att tala e-röstning.

E-röstning har flera fördelar. Fungerar det väl kan det förenkla för medborgare att utöva sina demokratiska rättigheter, sammanräkningen av rösterna kan gå snabbare och på sikt kan  kostnaderna för val minska. För vissa grupper kan e-röstning vara särskilt värdefullt. Exempelvis kan datorer hjälpa personer med funktionsnedsättning att rösta och behålla valhemligheten och personer i utlandet skulle enklare kunna rösta om det var möjligt att göra det över Internet.

Jag står bakom att vi i Sverige ska genomföra försök med elektronisk röstning. Samtidigt är det mycket viktigt att försöken är väl förberedda. Försöken bör, för att vara riktigt relevanta, ske inom ramen för de ordinarie valen och måste vara lika tillförlitliga som att rösta med valsedlar. Entusiasmen för de fördelar som e-röstningen innebär får inte leda till att vi gör avkall på den grundläggande principen om fria och hemliga val. En person som röstar elektroniskt måste vara säker på att rösten förblir anonym, att den inte kan ändras på vägen till räkningen (dvs skydd för avlyssning och hackers), att det går att kontrollera att rösten mottagits och att det finns garantier för oberoende insyn i röstsammanräkningen. Väljaren måste uppleva att valet gjorts fritt och utan otillbörlig påverkan. Att rösta elektronisk innehåller alltså fler aspekter än att göra en banktransaktion eller deklarera över nätet. En viktig skillnad är just att den som trycker på sändknappen i e-röstning ska vara anonym. Samtidigt måste det gå att säkerställa att den personen bara röstar en gång och att rösten verkligen räknas. Vid en banktransaktion är ju poängen att både den som betalar och mottar ska kunna kontrollera i efterhand att det blivit rätt.

Det finns ett antal länder som med mindre eller större framgång genomfört elektroniska val. I Norge har det gjorts försök i tio kommuner med val till kommunstyrelse och fylketingsval. I slutet av denna månad ska stortinget ta beslut om de ska gå vidare med e-röstningsförsök också till det nationella parlamentet. Vi i Sverige ska dra lärdom av den e-röstning som genomförts i andra länder och noggrant studera forskning på området.

E-röstning har fördelar men det har också under kommitténs arbete visat sig finnas rätt komplexa utmaningar som måste få lösningar. På onsdag 17/4 får statsrådet Betarice Ask ta emot vallagskommitténs slutbetänkande och det blir pressträff. Håll utkik!

 KGE

 

Besök på US om rehabilitering av hjärnskador

Vid årsskiftet presenterade Socialstyrelsen en rapport som visar att patienter med traumatisk hjärnskada får olika rehabilitering beroende på vilket landsting de vänder sig till. Att vården inte är jämlik är olyckligt eftersom rätt vård kan vara helt avgörande för en persons möjlighet att klara vardagslivet och kanske också komma tillbaka till arbetslivet efter en hjärnskada.

I Sverige saknas exakta siffror på antalet som drabbas, men år 2011 vårdades omkring 10 400 personer i slutenvården för en traumatisk hjärnskada. Idag överlever allt fler en traumatisk hjärnskada. Det har ökat behovet av en väl fungerande hjärnskaderehabilitering. Bredden av konsekvenser efter en hjärnskada är stort. De svåraste fallen kan vara patienter som har låg sannolikhet att vakna ur koma till personer som med stimulans kan fortsätta att jobba på sin arbetsplats. En traumatisk hjärnskada uppkommer av olycksfall eller våld. Hjärnskador kan uppstå av olika anledningar, exempelvis vid stroke.

Landstingsrådet Anita Jernberger och jag träffade i veckan personal och patienter vid hjärnskaderehabiliteringen i Linköping som har 16 slutenvårdsplatser. Här jobbar personal med olika kompetenser i team för att ge patienten bästa möjlighet till rehabilitering. Hjärnskador kan påverka många funktioner, såsom rörelseförmåga, möjlighet att kommunicera och känslolivet. För att bemöta dessa behov behövs förutom läkare och sjuksköterskor också sjukgymnaster, logopeder, kuratorer.

Idag finns ett klart större behov av vård än vad det finns resurser. Troligen kommer vårdbehovet att öka med tanke på att befolkningen blir äldre. Personalen måste hela tiden göra noggranna bedömningar av vem som ska få del av deras resurser. Vilka kan bäst tillgodogöra sig deras vård? Vem kan inte vara någon annanstans? Vilken patientgrupp ska man satsa på? En vidare fråga för politiker och oss medborgare är att bestämma vilken ambitionsnivå samhället ska ha för livskvalitén för personer med hjärnskada. Personer med hjärnskada kan länge behöva träning och stöd – i vissa fall hela livet. Personalen berättade att det nu är påtagligt att ambitionsnivån är sjunkande, särskilt när det gäller möjlighet till personlig assistans. Missbruket av assistansersättning har varit skadligt för de grupper som verkligen behöver denna hjälp.

Våra diskussioner kom också att handla om att det finns utmaningar i att samordna ansvar mellan landstingsvård och det stöd som ges av kommuner, t.ex. vad gäller boendet. Övergången från att ha varit på sjukhus till att bo själv kan ibland vara tuff. Nu görs dessutom en reform i Östergötland, liksom i flera län, där kommunerna tar över hemsjukvården. Hur ska landstingets kompetens då finnas med? Kan en ambulerande buss som åker hem till patienter med special-rehabiliterings-team vara en lösning? 

I hjärnskaderehabilitering är personalens kompetens oftast viktigare än teknologisk utveckling. Vi fick dock se en teknisk lösning som betyder mycket för vissa patienter – möjligheten att kunna kommunicera med omvärlden genom ögonstyrning. Personer som saknar möjlighet till tal kan genom ögonrörelser få en röst att kunna prata själva. Tidigare har de varit hänvisade till att personer fått ställa frågor som de kunnat besvara genom rörelser. Nu kan de själva bilda meningar och ta initiativ med dators hjälp.

Att arbeta med personer med svåra hjärnskador är krävande. Personalen sa att på avdelningen finns utrymme för både skratt och gråt. Tålamod är en nödvändig förmåga. Ibland finns riktiga glädjestunder och som exempel berättade personalen om en person som varit förlamad i halva kroppen som kom tillbaka på besök och kunde gå själv. För att fler ska få möjlighet till god rehabilitering får Socialstyrelsens rapport inte bli liggande i en byrålåda.

 

KGE

På bilden från vänster: jag, Anita Jernberger, landstingsråd, och Wolfram Antepohl, verksamhetschef för rehabiliteringsmedicinska kliniken vid US.

Bakom kulissen - radiodebatt om beväpning av syriska oppositionen och betyg från trean

Ska den syriska oppositionen beväpnas av omvärlden, såsom just diskuteras av utrikesministrarna i EU? Ska betyg ges från tredje klass, såsom Moderaterna föreslagit? Det var dessa två frågor som stod i fokus för gårdagens radioinslag ”Riksdagen idag” där jag och Torbjörn Björlund (V) intervjuades

Så hur gick det till inför intervjun? På morgonen just före mitt utskottsmöte hann jag kort tala med programledaren Petter Ahnoff om vilka ämnen som skulle bli aktuella. Jag hörde av mig till min politiska sekreterare och efterfrågade underlag om betyg. Hur var nu FP:s linje, vi hade väl nyligen gått ut med ett program för skolan om betyg från fyran? Fanns det någon reaktion tidigare på Moderaternas förslag?

Sedan var det utskott och lunch och jag gick till mitt kontor och började fundera på detta med Syrien. Vad hade hänt i EU? Sveriges Radio hade gjort ett inslag som jag läste. Ringde Ismail Kamil som är ledamot för Folkpartiet i Utrikesutskottet. Ismail är ursprungligen från Syrien – han måste vara den bästa källan till information och att utbyta tankar med. Ismail hade just landat på Arlanda men han hade tid att prata en stund. Han gav en översiktsbild av nuvarande situation i Syrien och några viktiga händelser i historien. Han berättade om brister i konstitutionen och den brutala diktaturen. Vi talade om risker med att tillhandahålla vapen till oppositionen och förutsättningarna att gå andra vägar. Så bra att ha kollegor med olika bakgrund och insikter!

Eventuellt skulle också frågan om arbetskraftsinvandring komma upp i radioinslaget med tanke på att det varit en större debatt om detta i riksdagen förra veckan. Christer Nylander som var FP.s representant i debatten har sitt kontor bredvid mig. Christer hade dörren öppen så jag hann in till honom för att dryfta fördelar och problem.

Sen var det dags att skynda till radiostudion på våning 7 i riksdagshuset. Det var alldeles tomt och det var ju sändningstid om en minut! Var var Torbjörn och varför hördes inget i lurarna? Jag ringde nummerupplysningen och kopplades till tekniker på Sveriges Radio i Norrköping. Vi har problem med tekniken, sa de. Några minuter senare fick vi kontakt och musik i lurarna. Torbjörn från (V) hade dykt upp. Då går vi i sändning och det blev ett inslag med bra tempo. Sedan skyndade både Torbjörn och jag vidare till möte med våra partigrupper, som vi alltid har klockan 16 på tisdagar.

KGE

PS. Så vad sa jag i de två ämnena, vapen till syriska oppositionen och betyg från trean? Eftersom det blev kort med tid i radion ströks arbetskraftsinvandringen.

Låt mig början med att säga att situationen i Syrien är förfärlig. Civila dödas under barbariska former, 100.000 människor beräknas sitta i fängelser där de kan utsättas för tortyr, ungefär två miljoner har flytt till grannländer och ungefär lika många är flyktingar i Syrien. FN når inte fram för att Ryssland och Kina har vetorätt. Oljeembargo och frysning av tillgångar biter inte.

Frågan om vapen till oppositionen är inte enkel. Att skicka vapen har sina risker eftersom de inte får hamna i händerna på extremister. Samtidigt finns det en organiserad opposition i Syrien som skulle kunna skydda befolkningen från regimens attacker om de var beväpnade. Därför måste vi våga vara öppna för den möjligheten.

Det är alltså en svår avvägning för världens demokratier hur de ska stötta stöta den syriska oppositionen och demokratiska krafter i landet. Helt klart är dock att vi kan inte bara kan titta på och fundera på nästa steg för länge. Omvärlden måste agera. Människor lider i Syrien.

Och så frågan om betyg. Jag tycker inte vi ska införa betyg i trean. Vi har just infört betyg från sjätte klass. Den reformen måste komma på plats och utvärderas. Folkpartiets linje är att betyg ska införas från fyra. Det finns en poäng med det – att lågstadiet utvärderas och att det tidigt kommer en tydlig utvärdering om eleven fått med sig baskunskaper.

Mellanstadielärarna utbildas nu i att nu sätta betyg i sexan och de tänker säkert betyg från dagen då de får eleverna. Att i fyran sätta betyg istället för att berätta om hur elever nått målen på ett annat sätt tycker jag är en fråga som kan växa fram och bli aktuell om några år. Men betyg i lågstadiet – nej tack, men tack för intresset Moderaterna! Det är bra att andra partier nu vill vara med i skoldebatten – det ger spänst i diskussionen. Betyg är en viktig diskussion, men det får inte bli en symbolfråga där partier ska överträffa varann.

Även i denna debatt fick jag av oppositionen höra att eleverna idag presterar sämre än för 10 år sedan. Det är sant, men att koppla det till dagens skolpolitik är att göra det lätt för sig. Det viktigaste för goda resultat i skolan är att vi får riktigt bra lärare som brinner för att ge elever kunskap och som får tid att undervisa. Att locka de bästa studenterna till att bli lärare, få en kunskapsinriktad lärarutbildning och att höja statusen för lärayrket tar tid

Lärarlönerna måste höjas och de måste få mer tid för sin viktigaste uppgift – att undervisa. Bra steg som nyligen tagits är att införa karriärtjänster med olika löner och att Jan Björklund utsett en utredare som till sommaren ska ta fram förslag för att minska lärarnas administrativa börda.

KU:s höstgranskning levererar kritik mot UD

Idag har KU meddelat riksdagen vad utskottet funnit i sin höstgranskning. För att lätta upp denna kanske lite torra debatt berättade jag för Kammaren att inför debatten googlade jag på ordet ”höstgranskning” och datorn frågade mig om jag menade ”hälsogranskning”. Frågan är nämligen inte så tokig. KU:s höstgranskning har drag av hälsoundersökning. I höstgranskningen ser KU över olika delar av statsförvaltningen och resultaten säger något om hur Sverige styrs och tillståndet i svensk demokrati.

Debatten kom främst att handla om hanteringen av handlingar i regeringskansliet och särskilt bristerna på Utrikesdepartementet. Det är verkligen viktigt att tillgången till handlingar för allmänheten fungerar. Det är en hörnsten i offentlighetsprincipen och demokratin - och det är viktigt för oss liberaler – det har vi kämpat för sedan 1700-talet. I media har det på sina håll framstått som att Peter Eriksson skulle vara den som gått längst för att värna öppenheten. I RoD:s artikel Hård kritik mot UD kan man tolka det som att han skulle fått med sig oss andra. Så menar jag att det inte varit. Alla har varit angelägna om att i skarpa ordalag påtala när departement inte lever upp till den nivå som lagen föreskriver.

På UD finns det klara brister, såväl när det gäller sökbarhet efter handlingar som den tid det kan ta att få handlingar. Detta måste åtgärdas skyndsamt. Det pågår ett förbättringsarbete som jag hoppas att vi snart kan se resultat av. Det vore önskvärt om departementet i det arbetet också kan se över möjligheten till att ett fungerande diarium finns på Internet. Det vore bra om journalister och andra intresserade inte behöver infinna sig fysiskt på UD för att söka efter allmänna handlingar.

Slutsatsen av KU:s granskning av hanteringen av handlingar är att det fungerar bra överlag, men som vid de flesta hälsoundersökningar finns det saker att tänka på och bli bättre på. Ett enigt KU gör ett antal påpekanden, vi noterar att ett förbättringsarbete är på gång och utskottet kan konstatera att när det inkommer en begäran om att få tillgång till handlingar med känsligt material så görs noggranna sekretessprövningar och så mycket som möjligt av handlingen lämnas ut. Det senaste är mycket viktigt, sekretessprövningar måste göras i varje enskilt fall när någon begär att få se en handling och tilliten måste vara stor att information inte nekas det allmänna av andra skäl än de som anges i lag.

Mitt inlägg och debatten kan du se här.

KGE

 

Avgörande steg för att stärka svensk demokrati

Vid valet 2010 fördelades fyra mandat fel i riksdagen (S fick tre för mycket och M ett för mycket) och mandaten hamnade fel i var fjärde svensk kommun. I hela 75 av de 81 valkretsindelade kommunerna (i stort sett kommuner med fler än 24.000 röstberättigade) är inte mandatfördelningen proportionell. Ett till två mandat hamnar fel i alla dessa kommuner.

Att mandatfördelningen och därmed proportionaliteten brister på detta sätt är en demokratisk brist och innebär att styrkeförhållandet mellan partier i beslutande församlingar inte alltid motsvarar väljarkårens röster. I sämsta fall kan det leda till att de som bildar majoritet i riksdagen eller fullmäktige inte har en majoritet av väljarnas röster bakom sig. Reglerna måste förändras!

Idag presenterar vallagskommittén, där jag är ledamot, sitt första betänkande som innehåller förslag om hur proportionalitet ska kunna uppnås vid val. För att uppnå proportionalitet i riksdagen ska mandat kunna tas ifrån dem som med dagens system får för många mandat. I kommuner införs utjämningsmandat  något som redan finns i valen till riksdag och landsting.

Folkpartiet har under lång tid arbetat för ett mer proportionellt valsystem till kommunerna, antingen genom slopade valkretsar eller genom utjämningsmandat. Med den reform som nu föreslås får vi utjämningsmandat för kommunerna samtidigt som antalet kommuner med valkretsar blir betydligt färre. Det skapar ett tydligare och rättvisare valsystem.

Kommittén föreslår också att den fria nomineringsrätten , dvs att på en valsedel kunna skriva vilket namn man vill, tas bort. Dagens system har lett till att personer blivir inröstade i fullmäktige utan att veta om det, och ibland för partier som de absolut inte vill förknippas med. Det går idag inte heller att tacka nej till ett mandat, utan personen måste först bli invald och sedan avsäga sig. För den enskilde kan det kännas både pinsamt och kränkande att hamna i officiella dokument som ledamot för ett parti vars värderingar man absolut inte delar. Kommittén föreslår att alla kandidater måste samtycka till att nomineras. Man ska kunna bekräfta sin kandidatur ända fram till sista vardagen före valet, så partiernas möjligheter att värva kandidater in i det sista ska inte påverkas.

Alla partier utom Sverigesdemokraterna står bakom hela kommitténs förslag. Det har varit intensiva diskussioner och det har varit både givande och tagande för alla partier. Fördelarna med det samlade paketet är dock stora och det är därför roligt att idag kunna ta avgörande steg för att stärka demokratin.

KGE

Fram till den 15 mars 2013 kommer kommittén arbeta med frågor som rör möjlighet till elektroniska val, rutiner för hur valen ska gå till för att de ska bli säkrare, t.ex. utbildning av röstmottagare, vallokalers utformning och risk för påverkan på röstande samt ökad tillgänglighet att rösta för personer med funktionsnedsättningar.

Besök på Linköpings Universitet för stärkt forskning

Från den 1 maj är jag tjänstledig från riksdagen fram till årsskiftet 2012/13. Det har därför varit en hel del att göra på sista tiden och blogginläggen har varit mindre täta.

Till hösten kommer en av mandatperiodens viktigaste propositioner - forskningsproppen som sträcker sig över 4 år- och den är viktig både för Sveriges och Östergötlands utveckling. Därför har jag under våren arbetat med att lyfta kunskapen om Linköpings Universitets styrkeområden hos nyckelpersoner.

Något av det mest spännande som hänt på sista tiden var ett besök på Linköpings universitet där FP:s ledamöter i utbildningsutskottet, Reza Zarenoe, lokal folkpartist i landstinget, och jag träffade ledningen för universitetet och den medicinska fakulteten och flera framgångsrika forskare. Fokus för vårt program var LiUs stora styrka i att kombinera medicin och teknik. Bl.a. gjorde vi ett besök på CMIV (Centrum för medicinsk bildvetenskap) där vi fick se fantastiska resultat av medicin- och teknikforskning med mycket stor patientnytta (fotot). 

Mitt budskap är och att det är dags att höja de statliga forskningsanslagen till LiU som varit mycket låga i jämförelse med andra stora universitet. Likaså bör LiU komma väl ut när det gäller att öka antalet studieplatser på läkarutbildningen. Läkarutbildningen har varit mycket framgångsrik och regionalt är de här redo att bygga ut med nästan 50 platser genom ett ökat samarbete med sjukhuset i Norrköping. Det är utom allt tvivel att LiU förtjänar och kan göra nytta av ökade resurser och att en utökning av antalet platser på läkarprogrammet är efterfrågad både från studenter och allmänhet.

Den 30 maj kommer min motion om utländska doktorande upp i kammaren. Jag vill att forskarstuderande ska få likvärdiga villkor som arbetskraftsinvandrare. Jag får många brev från utländska doktorander som är oroliga för sin sitution och som stödjer mig. Nyligen fick jag mail från en doktorande somstartat en petition och facebokksida till stöd för min motion. På tre dagar hade han fått över 1000 namnunderskrifter. Härligt! Motionen kommer troligen som vanligt bli avslagen, men jag hoppas den bidrar till att regeringen kommer med förslag till lagändring till hösten, antingen i forskningspropositionen eller i en proposition grundad på utredningen om Cirkulär migration.

Ett annat område som jag jobbat med under våren är att ta steg för ett utökat meddelarskydd i offentlig verksamhet som finansieras med skattepengar. Sedan förra året har jag drivit på för ett starkare meddelarskydd och whistleblowerskydd. KU höll nyligen debatt - jag var då mycket tydlig med att FP och vi liberaler under lång tid drivit frågor för ökad yttrandefrihet (mitt anförande är nr 10) - och ett enigt KU manade på regeringen att ta konkreta steg inom detta område. Jag hoppas att en parlamentarisk utredning kan tillsättas före sommaren. 

Själv deltar jag i en offentlig utredning för en ny vallag och ett mer demokratiskt system i Sverige. Vi håller just på att fördjupa oss i elektroniska val. Ett mycket spännande område där Norge ligger i framkant.

Under min tjänstledighet kommer jag inte uppdatera bloggen, utan jag önskar alla läsare en härlig sommar och höst. På återhörande!

KGE