tisdag 29 mars 2011

Insatser för lärlingar och Libyen

Igår var jag på hotell Frimis i Linköping och besökte Kitija Ruksa som är lärling där. Kitija började sin lärlingsutbildning i höstas och är två dagar i veckan på en arbetsplats och tre dagar i skolan och läser kärnämnen.

Idag kan man läsa om besöket i Linköpings tidning. Vi folkpartistiska riksdagsledamöter satsar på att göra hundra besök hos lärlingar för att samla in tankar om lärlingsutbildningen från de som utbildar sig, skolor och arbetsgivare. Vi kommer göra en rapport för att kunna göra utbildningen ännu bättre.

Folkpartiet har varit drivande för att skapa lärlingsutbildning i Sverige eftersom det ökar möjligheterna att minska ungdomsarbetslösheten. I länder där lärlingsutbildning är välutbyggd, som t.ex. Danmark och Tyskland är ungdomsarbetslösheten lägre. Och Kitja berättade att hon redan blivit lovad sommarjobb. Lyckat kan man säga!

På fredag hade jag bokat mig för att besöka Carlsund utbildningscentrum i Motala och ett företag som tar emot lärlingar – men nu har det kommit en extrainsatt votering emellan.

På fredag röstar riksdagen om Sverige ska sända en väpnad styrka på upp till åtta Jas-plan för att delta i den Nato-ledda militärinsatsen i Libyen. Detta i syfte att upprätthålla flygförbudszonen på det sätt som FN gett stöd till. Nu finns dock inte mycket av det libyska flygvapnet kvar, utan striderna sker på marken. Det är främst där skydd nu måste sättas in. Sossarna vill dock inte sträcka sig längre än att upprätthålla flygförbudszonen och då går det inte att få till något annat mandat från Sverige. Jag kan i alla fall konstatera att det är på tiden att Sverige bidrar till att hejda massakern på civila i Libyen.

KGE

fredag 18 mars 2011

Möte med Margot Wallström om att motverka sexuellt våld mot kvinnor i krig

Idag har jag haft möte med Margot Wallström, FN:s särskilda representant med ansvar att motverka sexuellt våld i konflikter.

För en tid sedan fick jag upp ögonen för det fasanfulla sexuella våld som bedrivs mot kvinnor i krigssituationer. Folkpartiet och Lottakåren anordnade ett seminarium med utgångspunkt i kampanjen Ögat - se att systematiska våldtäkter används som vapen . Talare inbjöds att berätta om massvåldtäkterna på Balkan under 90-talet och i Kongo. Det var fasansfullt att lyssna på vad som hänt och det är sorgligt att reaktionerna varit så små.

I år motionerar jag och två folkpartister om stärkta insatser för att motverka sexuellt våld mot kvinnor i krig och konflikter. Motionen kommer att behandlas i riksdagen nu under april månad.

Ett framsteg på området är förstås att FN genom resolution 1888 år 2010 tillsatte en representant för att bevaka och motverka våldet. Uppdraget är begränsat till två år och därför är arbetet tydligt begränsat i antal länder och områden. Det viktigaste är att se till se till att förövarna inte går fria från straff, vilket i stort sett är fallet idag. Margot berättade att trots att 50.000-60.000 kvinnor utsattes för sexuellt våld i Bosnien och Hercegovina har det bara blivit 12 fällande domar!

Förövare och ordergivare måste kunna fällas i domstol för att motverka framtida brott och för att offer ska få upprättelse. Det kräver förändrade attityder, ny lagstiftning och fungerande rättsväsenden. Margot berättade att exempelvis i Sudan behövs fyra manliga vittnen som bevisning för att kunna fälla för våldtäkt. Det visar hur mycket det finns att göra. Två andra förändringar som måste till är att kvinnor får större inflytande i fredsprocesser och att det skapas en större politisk vilja att förebygga sexuellt våld i konflikter.

Självklart bottnar problemen i bristande jämställdhet. Det kan dock vara på sin plats att understryka att detta handlar om grova kränkningar av mänskliga rättigheter. Kvinnor och flickor, men också män och pojkar, utsätts idag som civilbefolkning för systematiska våldtäkter som en del i krigföring. Statistiken och rapporteringen är förstås inte den bästa, men vi har nog för att agera. Jag hoppas på bra gensvar från riksdagen på ovan nämnda motion och önskar Margot framgång i sitt arbete.

KGE

onsdag 16 mars 2011

Att bygga en bro mellan forskning och politik

Jag kommer just från årsmöte och seminarium med RIFO- Sällskapet Riksdagsledamöter och Forskare – där jag nu blivit invald i styrelsen. Kul!

RIFO är ett forum där riksdagsledamöter och forskare träffas för att hålla seminarier och knyta kontakter. Verksamheten syftar till att uppmärksamma forskning som kan ha betydelse i riksdagens arbete, exempelvis om den vetenskapliga utvecklingen gått så mycket framåt att politikerna behöver ta nya beslut. Forskare och politiker behöver också ökad förståelse för varandras arbete. Själv var jag förvånad när jag började i riksdagen hur begränsat kunskapsflödet är mellan vetenskapen och politiken. Rifo försöker råda bot på detta.

Idag handlade det om hur Sverige ska kunna utvecklas som innovationsland. Störst intryck gjorde Helene Andersson Svahn, professor vid KTH i nanobioteknologi, som berättade om sin forskning och utveckling av produkter. Vilken karriär!! Född 1974 och nu världsledande professor och forskningsledare inom sitt område.

För att Sverige ska stå sig väl i den globala konkurrensen krävs satsningar på kunskap i allt från förskola till företag. Det är beklagligt att globaliseringsrådets rapporter lagts på hyllan och deras arbete har avstannat. Moderaterna fokuserar för mycket på ordning i ekonomin och för lite på konkurrenskraft i framtiden. Själv har jag skrivit riksdagsmotioner inspirerade av globliseringsrådet – en om att satsa på språkkunskaper tidigt i skolan och en om ökade möjligheter att finansiera vidareutbildning så att det livslånga lärandet kan genomföras i praktiken. Fler konkreta förslag som kan göras om till motioner är alltid välkomna!

KGE

torsdag 10 mars 2011

Om korruption och djurskydd

En riksdagsvecka går snabbt förbi - det håller nog Deborah med om som varit min praktikant under veckan. Det har varit möten och seminarier i ett. Särskilt stimulerande var KUs kvällsmöte om korruption i Sverige. Linköpingsforskaren Gissur O Erlingsson och Claes Sandgren från Stockholms universitet diskuterade förekomsten och utvecklingen av korruption i Sverige.

Det är svårt att forska om förekomst av korruption eftersom den är så svår att upptäcka. Det är ju två parter som inte har intresse av att någon annan ska få veta vad som pågår. Ofta upptäcks korruption av en slump. Men visst kan man försöka mäta korruption och Erlingsson hade som tes att korruptionen i Sverige ökat de senaste 30 åren. Varför? 1. Färre vågar anmäla eftersom det upplevs tufffare att få ett nytt jobb om man tvingas byta arbetsgivare. 2. Fler bolagiseringar av offentlig förvaltning ger sämre insyn. 3. Sämre lokal mediegranskning - det finns mindre resurser för granskande journalistik och fler vikarier på redaktioner.

Ett annat intressant möte under veckan var med landshövdingen. Bl.a fick vi då veta länsstyrelsens perspektiv på rapporteringen om djurskyddsinspektionen. Media har helt fokuserat på att antalet inspektioner minskat. Det är korrekt att det varit färre besök, men de har lett till fler åtgärder än tidigare, tex åtal och djurförbud. Ett viktigt skäl till varför det varit färre kontroller är att de kommunala inspektörerna behövt utbildas nu när de ska jobba för länsstyrelsen. Media har alltså enbart sett till kvantitet i besök men inte alls till kvalitet i gjorda besök och framtida inspektioner.

Viktigast för mig är förstås Konstitutionsutskottets möten. Vi är nu mitt inne i granskningen av statsråden. Nästa vecka beslutar vi vilka som ska kallas till de offentliga utfrågningarna som ska ske under april.

KGE

torsdag 3 mars 2011

Bra att skyddet för visslare ses över

Sverige är ett land som gjort sig känt för att i internationell jämförelse ha låg korruption. I det index som Transparency International gör ligger Sverige i toppskiktet. Det kan vi vara stolta över, men självklart finns problem också i vårt land. På senare tid har vi exempelvis i media uppmärksammats på korruptionsfall i kommuner.

Öppenhet och insyn främjar låg korruptionsnivå. Detta behöver kompletteras med skydd för whistle-blowers, dvs de människor som anmält korruption och andra oegentligheter. Om ingen vågar slå larm, är risken att missförhållanden aldrig upptäcks, än mindre åtgärdas. Det finns skydd idag, men det har visat sig inte alltid vara tillräckligt starkt.

Därför har riksdagen idag, på Konstitutionsutskottets förslag, gett regeringen i uppdrag att se över skyddet för whistle-blowers. Det är positivt att denna fråga lyfts från hela riksdagens sida och jag höll ett anförande för att visa FPs engagemang för frågan.

Jag talade bl.a. om att företag och andra arbetsgivare kan göra en hel del själva genom att ha en egen policy som gör att anställda som larmar inte ska behöva oroa sig för repressalier från arbetsgivaren. Vi i FP försöker själva dra vårt strå till stacken som offentliga arbetsgivare. Folkpartiets landstingsråd i Stockholms län skriver t.ex. på DN-debatt att de arbetar aktivt med att i landstingets verksamhet se till att whistle-blowers får det skydd de ska ha och att medarbetarna vet om det.

Särskilda system kan inrättas för anmälningar. Minst ett hundratal företag och organisationer har idag särskilda whistle-blowersystem för att garantera anmälarens integritet och att anmälningen hamnar rätt och tas omhand. Datainspektionen har förra året i november utfärdat föreskrifter som ska göra det enklare att införa whistle-blowersystem.

Det är angeläget att titta på andra länders lagstiftning för att eventuellt inspireras. I exempelvis Norge är det sedan 2007 straffbart med repressalier mot en person som slagit larm om oegentligheter. Den som utsatts kan få rätt till skadestånd. Minst 15 fall har prövats och visslaren har fått rätt i cirka hälften av fallen.

I riksdagen är vi överens om att det behövs en översyn för att se hur skyddet för whistle-blowers kan stärkas. Frågan spänner över flera områden. Yttrandefrihet, anställningsskydd, lojalitet mot arbetsgivare, integritet. Var gränserna ska gå är inte enkelt. Därför behövs en översyn.

KGE

onsdag 2 mars 2011

Kampen för yttrandefrihet i Libyen och i Sverige.

Det är lätt att känna engagemang för kampen för yttrandefrihet i omvärlden, som exempelvis den strid som nu pågår i Libyen och arabvärlden. Men engagerar yttrandefrihetsfrågor i Sverige?

Rätten att få uttrycka sig fritt är som luften vi andas – självklar när den finns, men kvävande när den saknas. Liberaler har kämpat för yttrandefrihet i flera hundra år och måste fortsätta vara vakthundar.

Jag är idag på bild över hela Correns sida 5. Det är kul. Reportaget handlar om yttrandefrihet med anledning av att en sifo-undersökning om riksdagsledamöternas inställning till yttrandefrihet har presenterats. Vad säger jag?

Jo, jag kommenterar tre påståenden om yttrandefrihet.

1. Nej till förbud i lag av sexistisk reklam. Staten kan inte förbjuda förlegade könsroller. Konsumenterna ska visa sin makt, uttrycka missnöje och vända sexistiska företag ryggen. Branschen bör ha metoder för självsanering. Den nyinrättade reklamombudsmannen är t.ex. ett bra initiativ.

2. Det ska självklart vara tillåtet att publicera bilder eller teckningar som kränker religiösa grupperingar. Yttrandefriheten måste omfatta även det som är kontroversiellt eller kan uppfattas som sårande. Religionsfriheten ska värnas, men likaså rätten att kritisera och driva med religioner. Gränsen går vid hets mot folkgrupp.

3. Företag och organisationer som lider skada av mediepublicering ska inte ha rätt att få skadestånd av medierna. Det är enskilda som ska ha rätt till skadestånd och kunna stämma för förtal. Om juridiska personer skulle få rätt att stämma tidningar finns risken att storföretag och intresseorganisationer skulle kunna tysta den oberoende granskningen genom att hota med dyra rättegångsprocesser. Media ska ha stor frihet att granska samhällslivet och publicera det som är viktigt för allmänheten att få kännedom om.

Nedan de tio påståenden som TU ville att vi skulle kommentera. Här kommenterar NTs ledare påståendena och riksdagsledamöternas svar. Bidra gärna med din åsikt!

KGE

1. Sexistisk reklam bör förbjudas i lag.
2. Poliser ska inte få läcka till medierna om innehållet i förundersökningar.
3. Kända människor ska inte behöva bli fotograferade i privata sammanhang utan att de gett tillstånd.
4. Det är bra att pass- och körkortsbilder numera skyddas av sekretess, så att medierna inte kan komma åt dem.
5. Medierna ska också i fortsättningen förbjudas att publicera odds från utländska spelbolag.
6. Det ska inte vara tillåtet att publicera bilder eller teckningar som kränker religiösa grupperingar.
7. Skadestånden i tryck- och yttrandefrihetsmål är löjligt låga och bör höjas kraftigt.
8. Det ska inte vara tillåtet att publicera namn och bild på den som är misstänkt för brott innan dom fallit.
9. Postens anställda bör ges rätt att vägra dela ut åsiktsreklam och andra skrifter som propagerar för nazistiska, rasistiska eller andra i ett demokratiskt samhälle stötande uppfattningar.
10. Företag och organisationer som lider skada av mediepublicering bör ha rätt att få skadestånd av medierna.