Idag är det 10 år sedan Dawit Isaak fängslades i Eritrea. Han har levt under ohyggliga förhållanden. UD har genom tyst diplomati försökt få Isaak frigiven, men misslyckats.
Idag är nyheten i Corren att riksdagsledamöter går till attack mot Carl Bildt för att han gjort för lite. I artikeln skildras jag och Finn Bengtsson (m) som de som är mer milda i tonen.
Här länk (sitter på tåget till bokmässan så får inte till det klickbart):
http://www.corren.se/ostergotland/?articleId=5784798&date=&menuids=
Vad sa jag egentligen?
Jag kan inte uttala mig om Carl Bildt och UD gjort tillräckligt eftersom det ligger i den tysta diplomatins natur - den är tyst och syns inte för omvärlden. Jag kan konstatera att någon frigivning har inte skett och alltså har den tysta diplomatin inte nått resultat. Därför måste nya åtgärder vidtas:
-Biståndet, främst det icke-humanitära, till Eritrea bör villkoras med en frigivning. Det var fel av Gunilla Carlsson (m) att inte hävda detta i EU när biståndet till Eritrea förhandlades.
-President Afewerki bör omnämnas och personligen hållas ansvarig i internationella sammanhang och tal.
-Sverige måste samarbeta med fler EU-länder och bilateralt med andra större länder för att få ökad tyngd i påtryckningarna.
Här länk till riksdagsmotion som några av oss fp-ledamöter skrev under förra året.
http://www.riksdagen.se/Webbnav/index.aspx?nid=410&dok_id=GY02U237
Ordförande för Dawit Isaaks tvärpolitiska stödgrupp i riksdagen är Gunnar Andren (fp). Självklart är jag med i gruppen - något inte alla är som idag har högt tonläge mot Carl Bildt.
KGE
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar