Sverige är ett land som gjort sig känt för att i internationell jämförelse ha låg korruption. I det index som Transparency International gör ligger Sverige i toppskiktet. Det kan vi vara stolta över, men självklart finns problem också i vårt land. På senare tid har vi exempelvis i media uppmärksammats på korruptionsfall i kommuner.
Öppenhet och insyn främjar låg korruptionsnivå. Detta behöver kompletteras med skydd för whistle-blowers, dvs de människor som anmält korruption och andra oegentligheter. Om ingen vågar slå larm, är risken att missförhållanden aldrig upptäcks, än mindre åtgärdas. Det finns skydd idag, men det har visat sig inte alltid vara tillräckligt starkt.
Därför har riksdagen idag, på Konstitutionsutskottets förslag, gett regeringen i uppdrag att se över skyddet för whistle-blowers. Det är positivt att denna fråga lyfts från hela riksdagens sida och jag höll ett anförande för att visa FPs engagemang för frågan.
Jag talade bl.a. om att företag och andra arbetsgivare kan göra en hel del själva genom att ha en egen policy som gör att anställda som larmar inte ska behöva oroa sig för repressalier från arbetsgivaren. Vi i FP försöker själva dra vårt strå till stacken som offentliga arbetsgivare. Folkpartiets landstingsråd i Stockholms län skriver t.ex. på DN-debatt att de arbetar aktivt med att i landstingets verksamhet se till att whistle-blowers får det skydd de ska ha och att medarbetarna vet om det.
Särskilda system kan inrättas för anmälningar. Minst ett hundratal företag och organisationer har idag särskilda whistle-blowersystem för att garantera anmälarens integritet och att anmälningen hamnar rätt och tas omhand. Datainspektionen har förra året i november utfärdat föreskrifter som ska göra det enklare att införa whistle-blowersystem.
Det är angeläget att titta på andra länders lagstiftning för att eventuellt inspireras. I exempelvis Norge är det sedan 2007 straffbart med repressalier mot en person som slagit larm om oegentligheter. Den som utsatts kan få rätt till skadestånd. Minst 15 fall har prövats och visslaren har fått rätt i cirka hälften av fallen.
I riksdagen är vi överens om att det behövs en översyn för att se hur skyddet för whistle-blowers kan stärkas. Frågan spänner över flera områden. Yttrandefrihet, anställningsskydd, lojalitet mot arbetsgivare, integritet. Var gränserna ska gå är inte enkelt. Därför behövs en översyn.
KGE
OM du nu vill stärka skyddet för visslare så förutsätter jag att du tänker rösta NEJ till Datalagringsdirektviet, som ju i praktiken avskaffar källskyddet hos vår fria press?!
SvaraRaderaFör kan inte en redaktion lova att "du får vara anonym och ingen kommer kunna spåra at du varit i kontakt med en journalist", så kommer antalet visslare att minska drastiskt. Speciellt de som vill avslöja missförhållanden inom staten efterom det är regeringen som kommer ha kontroll över alla databaser med information
Som sagt, tanken är god med det du skriver, men röstar du JA till Datalagringsdirektivet så ökar du bara politikerföraktet genom att säga en sak - och sedan göra en helt annan.
Jag nämnde datalagringsdeirektivet i Radio i morse:
Stoppa Datalagringen - Börja med frihetskampen på vår egen bakgård - inte i nordafrika
Ha en bra dag och fundera lite i helgen!
Jag har förståelse för dem som känner besvär inför datalagringsdirektivet. Det är jobbigt med de avvägningar som måste göras och värdera alla de uppgifter som är i omlopp. Jag kommer rösta JA av ett antal skäl:
SvaraRaderaDet handlar inte OM vi ska genomföra direktivet utan NÄR. Sverige är en del av EU och har godkänt direktivet (Bodström (s) var t.o.m. drivande för det). Direktivet skulle ha implementerats 2007, men Sverige har nu skjutit så långt det är möjligt på att införa direktivet innan böter utfärdas. Röstar vi inte igenom direktivet idag åker vi på böter. Jag vägleds av principen "pacta sunt servanda” dvs man ska hålla överenskommelser. Fler än 20 länder har redan genomfört direktivet. Sverige har väntat in i det längsta.
I fyra år har jag arbetat i justitieutskottet med brottsbekämpning. Jag har då erfarit hur viktiga - ja rent av nödvändiga - trafikuppgifter varit för att avslöja och bevisa grova brott. I konstitutionsutskottet har jag nu granskat direktivet ur fri- och rättighetsperspektiv. Direktivet är godkänt ur ett grundlagsperspektiv och strider inte mot Europakonventionen. Balansen mellan behovet att skydda människor från brott och skydd för den personliga integriteten kan säkert förbättras. Som det är nu får balansen anses acceptabel.
De uppgifter som ska lagras i och med direktivet lagras i stort sett redan idag, men utan kontroll av operatörer. För de uppgifter som ska lagras i och med direktivet kommer det nu finnas säkerhetskrav, krav på tystnadsplikt och att uppgifterna ska utplånas efter sex månader. Enbart brottsbekämpande myndigheter som misstänker någon för allvarligt brott får ta del av uppgifterna. Hur detta sköts ska kontrolleras av Post- och telestyrelsen.
Genom nya noggranna rutiner och tillsyn kommer förhoppningsvis hanteringen av uppgifter för fakturering m.m. också skärpas. Genom införandet av direktivet skapas ökad medvetenhet hos både konsumenter och operatörer om vad som egentligen lagras.
En översyn är på gång av direktivet. I detta arbetet ska förstås Sverige vara engagerat för att få till framtida beslut som ligger så nära så som vi vill ha det.
KGE